Romernas situation en skamfläck i Europa

I dag ser man tiggande romer i alla svenska städer, och det finns många myter om dem: Att de ingår i organiserad brottslighet, att någon annan tar pengarna, att de egentligen inte alls är fattiga. Men när en reporter på Dagens Nyheter lärde känna några tiggare i Stockholm i vintras, och följde med dem tillbaka till hembyn i Rumänien, blev bilden en annan. Det handlade om ren och skär fattigdom. Romerna levde i ruckel och deras barn var ofta hungriga. Föräldrarna var arbetslösa och hatade att behöva tigga. Men de tiggde i Sverige för att kunna köpa vård till sin handikappade dotter.

Mängden av tiggare på Sveriges gator står i direkt relation till romernas utsatthet i Östeuropa. Och just nu går mycket åt fel håll. I många länder finns en stor bitterhet över den dåliga ekonomiska utvecklingen och befolkningen låter vreden gå ut över de människor som man har sett ner på i generationer: romerna. I länder som Ungern, Bulgarien och Tjeckien hetsar högerextrema partier mot romer och det rasistiska våldet ökar.

Europeiska politiker har sett det här komma, och för tio år sedan startades ett stort EU-finansierat arbete för att integrera de uppskattningsvis sex miljoner romer som bor i Östeuropa i samhället. EU:s politiker ökade trycket på regeringarna och ett stort antal jobb- och utbildningsprojekt startades. Men resultatet har blivit mycket magert.

När Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, presenterade en stor rapport om romernas situation i Europa förra året var det med orden "Romernas situation är en skam för Europa".

Enligt rapporten finns det djupa anti-romska strömningar i stora delar av Europa, även i väst. I många Östeuropeiska länder lever romerna i en misär som vi annars brukar förknippa med fattiga utvecklingsländer. Få vill anställa romer och arbetslösheten ligger i flera länder på 70-80 procent. Därför tvingas många romska familjer bo på soptippar där de livnär sig på att sälja vad de hittar.

Segregationen växer och i vissa länder har man byggt murar för att avskilja den romska befolkningen från majoritetsbefolkningen. Romska barn får gå i speciella klasser, eller sitta i en speciell del av klassrummen. På en del platser trakasseras de så svårt att de inte vågar gå i skolan.

Inom EU växer irritationen över den bristande viljan att förbättra romernas livsvillkor. Många misstänker att EU:s integrationspengar hamnat i fel fickor. Men situationen är komplicerad, och arbetet svårt. Enligt Thomas Hammarberg förvärras situationen av att många romer, märkta av generationer av förföljelser, drar sig undan även när myndigheterna faktiskt vill göra något gott för dem.