– Jag tänker inte berätta vilket korttidsboende hon var på. Det är ointressant, för det jag har sett är ett systemfel i korttidsvården. Den är inte rustad för att ta hand om svårt sjuka äldre människor
Christer Åqvist har en lång karriär som sjukvårdsofficer och chef för Röda Korsets katastrofinsatser i Afrika och Mellanöstern. Han har organiserat och lett katastrofinsatser under mycket svåra förhållanden i bland annat Uganda, Kenya, Tanzania och Sudan. En viktig del av insatserna har varit medicinsk verksamhet.
Under de senaste åren har hans hustru varit svårt sjuk, och han har följt henne genom sjukvårdens och omsorgens labyrinter.
– Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige. Men det finns knappt några vårdavdelningar på sjukhusen längre så patienterna måste därifrån så fort som möjligt. Och här finns det stora brister, speciellt när det gäller multisjuka äldre.
På försommaren bröt hustrun lårbenet och opererades på US. Eftersom hon har flera andra sjukdomar som gjorde det omöjligt att återvända hem fick hon plats på ett korttidsboende. Under sommaren satt Christer Åqvist vid sin hustrus sida 6-7 timmar per dag och fick gott om tid att iaktta verksamheten.
– Personalen sliter och gör sitt bästa, men de är för få och arbetar med delvis fel saker. De städar och tvättar, lagar mat, serverar och har inte mycket tid över för de boende. Lokalvård är jätteviktigt, men det borde utföras av lokalvårdare så att undersköterskorna kan koncentrera sig på omvårdnad.
Redan när hans hustru överlämnades från sjukvården till korttidsboendet fanns det brister, mycket viktig information överfördes inte, den fick Christer Åqvist själv förmedla.
Men det var när hustrun plötsligt blev akut sjuk och förlorade medvetandet som han insåg hur dålig den medicinska beredskapen var, trots att många av de gamla på boendet var svårt sjuka.
– När min hustru plötsligt tuppade av visste personalen inte vad de skulle göra. De ville få hjälp av sjuksköterskan men fick besked att hon inte kunde komma förrän om en timme. Och det var oklart vilka befogenheter de hade att själva ringa efter ambulans.
– Det fanns ingen hjärtstartare, det finns ju på krogarna på Ågatan nuförtiden! Det fanns ingen syrgas, ingen akutväska, och om det hade funnits så fanns det ingen som kunde använda det.
På de flesta äldreboenden kommer den ansvariga läkaren bara en gång i veckan och träffar bara de boende som sjuksköterskan anser behöver det. Sjuksköterskorna jobbar bara dagtid, och de går inte heller runt bland de boende utan träffar bara dem som undersköterskan bett dem besöka.
– Man lägger ett enormt ansvar på undersköterskorna, och frågan är om de har den utbildning som krävs för att avgöra när en boende behöver akuta insatser. När jag frågade en undersköterska om vilken vidareutbildning hon fått under sina 15 år i yrket så svarade hon: Ingen alls.
Christer Åqvist försökte utan framgång få kontakt med chefen på korttidsboendet för att framföra sina synpunkter.
– Där är jag också kritisk. Det verkar inte finnas några närvarande chefer. Jag kan inte begripa hur man kan ta emot svårt sjuka människor i en verksamhet utan att en ansvarig chef tar ställning till frågan: Har vi kompetens och resurser för att ta hand om den här människan?
När intervjun görs ligger Christer Åqvists hustru på US. Efter det skulle en sjukhemsplats vara det bästa. Men det är kö till sjukhemmen, och därför kan det bli korttidsboende igen.
– Jag berättar det här för att jag vill skapa debatt om hur korttidsboendena är organiserade. Vi behöver korttidsboenden med olika hög medicinsk kompetens så att det till exempel finns boenden med tillgång till sjuksköterskor dygnet runt. Och så måste undersköterskorna erbjudas mer efterutbildning, säger Christer Åqvist.