â Det Ă€r sĂ„ mycket man tar för givet. Att inte kunna andas Ă€r inte kul. Det kan jag sĂ€ga. Men sĂ„ bra som jag mĂ„r nu har jag inte mĂ„tt pĂ„ tio Ă„r, sĂ€ger 36-Ă„rige Robert Jacobsson frĂ„n Linköping.
Anledningen till att han att han mÄr sÄ bra Àr alltsÄ den lyckade lungtransplantationen i vÄras.
Men vi backar bandet nio Är. 2011 var Robert Jacobsson en 27-Äring med film, britpop (KIllers, Oasis, Manic Street Preachers), ishockey (Leksand) och styrketrÀning som frÀmsta intressen.
â Jag tog 130 kilo i bĂ€nkpress.
Men plötsligt en morgon var det akuten som gÀllde. Robert hade proppar i lungorna och svÄr hjÀrtsvikt.
â Jag vaknade med feber och kĂ€nde att nĂ„got var riktigt fel. Nu efterĂ„t har jag förstĂ„tt att livet hĂ€ngde pĂ„ en skör trĂ„d dĂ€r. Det var i sista sekunden jag kom in till sjukhuset. Jag kollapsade dĂ€r.
Att sÀga att Roberts kollaps kom plötsligt Àr inte helt rÀtt. Varningssignaler fanns.
â Jag hade kĂ€nt mig trött och lĂ„ngsam en lĂ€ngre tid, kanske uppemot ett Ă„r. Det blev gradvis sĂ€mre och sĂ€mre. Samtidigt Ă€r jag nog ganska smĂ€rttĂ„lig och hade svĂ„rt att erkĂ€nna att jag mĂ„dde dĂ„ligt. Och sen â bara pĂ„ en natt â slog det till.
Robert fick diagnosen pulmonell arteriell hypertension, PAH, en sjukdom dÀr blodkÀrlen blir för trÄnga och skapar onormalt tryck i lungorna. Det innebÀr i sin tur att hjÀrtat mÄste arbeta mycket hÄrdare och tar mycket stryk.
Roberts hjÀrta och lungor opererades akut i danska à rhus. DÀrefter flyttades han till Lund och intensivvÄrdsavdelningen dÀr.
Operationen gick bra. Men efterÄt hade Robert bara 30 procents lungkapacitet kvar.
Han fick en lenus-pump inopererad, en puckliknande sak som ser till att medicinerna sprids i kroppen.
Trots sin nedsatta lungkapacitet fortsatte Robert trÀna och ta elcykeln till Àldreboendet Valla park dÀr han jobbade halvtid som allt-i-allo.
Men PAH Àr en kronisk, dödlig sjukdom och efter nÄgra Är tröt orken pÄ nytt..
â Jag mĂ„dde sĂ€mre igen och fick hög puls. Till slut gick det inte lĂ€ngre. Jag blev sjukskriven. Jag orkade helt enkelt inte jobba lĂ€ngre, berĂ€ttar han.
Redan för nio Är sedan var frÄgan om lungtransplantation aktuell men eftersom Robert lÀnge svarade sÄ bra pÄ medicineringen sköts beslutet pÄ framtiden. Fram till i höstas.
DÄ konstaterade lÀkarna att nya lungor var Roberts enda chans. Annars skulle han bara bli sÀmre.
Den 6 november sattes hans namn upp pÄ donationslistan.
â Det var inte helt sjĂ€lvklart att hamna dĂ€r. Man mĂ„ste mĂ„ tillrĂ€ckligt dĂ„ligt för att vara aktuell och tillrĂ€ckligt bra för att klara en operation. Men lĂ€karna sa att det inte fanns nĂ„gra andra alternativ. Jag sa ja direkt.
DÀrefter följde en spÀnd och orolig vÀntan. Skulle telefonen ringa och nÄgon sÀga att det var aktuellt med operation? Och fanns det en lÀmplig donator?
â Det var en jobbig tid bĂ„de psykiskt och fysiskt. Det var inte lĂ€tt att hĂ„lla humöret uppe. Jag har en ovanlig blodgrupp och ska jag vara Ă€rlig sĂ„ trodde jag inte att det skulle dyka upp lungor som skulle fungera för mig.
Just nÀr corona-pandemin lamslagit landet ringde telefonen en morgon i mars. Anhöriga till en avliden donator hade beslutat att ge Robert en livsviktig gÄva.
Men det var brÄttom. Han flögs till Lund och lades direkt pÄ operationsbordet. Operationen tog 13 timmar och var inte helt okomplicerad.
â Det tog tid för lungorna hade klibbat fast. Men det gick bra. Redan nĂ€r jag vaknade kĂ€nde jag att jag kunde andas lĂ€ttare Ă€n pĂ„ lĂ€nge. Jag hade ont förstĂ„s, de hade ju öppnat hela bröstkorgen.
FörÀldrarna Inger och Tomas fick följa med till Lund. Men de fick stötta pÄ distans via Facetime. Risken för Covid gjorde alla besök omöjliga. Efter operationen kom ett glÀdjande besked.
â LĂ€karna ringde mina förĂ€ldrar och sa "det Ă€r ett par bra lungor grabben har fĂ„tt", sĂ€ger Robert med ett skratt.
Och det var ett par bra lungor grabben fick.
En dryg mÄnad senare var han tillbaka i radhuset i UllstÀmma.
âHan klev ur taxin, gick rakt in och tog en kall, alkoholfri öl, berĂ€ttar mamma Inger.
Ett halvĂ„r senare tar Robert medicin â 25 tabletter dagligen â för att motverka att hans kropp försöker stöta bort de nya organen. Det kommer han att fĂ„ göra livet ut. Den uppoffringen gör han gĂ€rna.
â Jag Ă€ter cortison och det har gjort att jag lagt pĂ„ mig nĂ„gra kilo för mycket. Och restriktionerna kring corona och att jag Ă€r extra infektionskĂ€nslig gör att det blir lite lĂ„ngsamt ibland. Jag trĂ€nar, promenerar och besöker mormor för att hjĂ€lpa henne. Men jag mĂ„r jĂ€ttebra!
Tacksamhet Àr ett ord som Äterkommer nÀr Robert berÀttar om det han gÄtt igenom.
En okÀnd donator och beslutet frÄn dennes anhöriga gjorde transplantationen möjlig och gav Robert luft i lungorna.
â Jag vet inte vem det Ă€r. Och jag vet inte om jag vill veta heller. Men jag vill rikta ett stort tack till dem. Det gĂ„r inte att sĂ€tta ord pĂ„ vad jag kĂ€nner. Men jag uppmanar folk att donera organ. Det finns möjlighet att rĂ€dda liv. Och det Ă€r den finaste gĂ„va man kan ge en mĂ€nniska.
Det finns de som Àr kritiska till svensk sjukvÄrd. Robert Àr inte en av dem.
â De Ă€r fantastiska. SĂ€rskilt vill jag tacka dem pĂ„ kardiologen hĂ€r pĂ„ US. Dit gick jag en gĂ„ng i mĂ„naden innan transplantationen för att se till att medicineringen funkade. De fick mig att kĂ€nna mig som en VIP.
Han nÀmner Àven stödet hemifrÄn.
â Mina förĂ€ldrar har betytt vĂ€ldigt mycket. För det hĂ€r har varit en vĂ€ldigt tuff resa. Man mĂ„ste vara stark bĂ„de i huvudet och kroppsligt.
Först att uppmÀrksamma Roberts historia var HjÀrt-Lungfonden sedan Inger Jacobsson vÀdjat till folk att skÀnka pengar till fonden och forskning i stÀllet för att uppvakta henne med presenter pÄ hennes 60-Ärsdag nyligen.
â Jag uppmanar verkligen mĂ€nniskor att ta stĂ€llning för donation. Man behöver inte bidra med mycket för att Ă€ndĂ„ göra mycket nytta, sĂ€ger hon.
Nu lÀngtar Robert efter att komma tillbaka fullt ut.
â Jag vill börja jobba igen. Om det inte varit för coronan hade jag gjort det redan nu
Robert Àr medveten om de risker, bland annat för avstötning, som följer efter ett sÄ omfattande ingrepp som transplantation. Men han vÀljer att inte tÀnka sÄ mycket pÄ det.
â Jag har inte kĂ€nt nĂ„gra tecken pĂ„ avstötning. Och det finns mediciner mot det om det skulle komma. Lungorna har fungerat fantastiskt bra frĂ„n början och de sĂ€ger att lungkapaciteten kan öka i 3â4 Ă„r till. Jag lever i nuet. Och just nu mĂ„r jag vĂ€ldigt bra.