- Vi sitter i en rävsax, säger strålningssjuksköterskan Magdalena Jones, som med sina 44 år tillhör de yngsta här.
Antalet patienter som behöver strålas mot cancer växer snabbt, och med hjälp av ny teknik botas också allt fler. Men det kräver personal som kan tekniken och vet hur man hanterar den avancerade utrustningen.
Det finns inga strålningssjuksköterskor att rekrytera i Sverige i dag, och med hög medelålder i yrket förvärras bristen snabbt. Vårdcheferna vid Sveriges strålbehandlingsavdelningar uttrycker stark oro för framtiden i en färsk rapport.
Varannan går i pension
I den pekas det på att behovet av strålningssjuksköterskor ökar starkt, samtidigt som många går i pension (se fakta). Inom fem år pensioneras sex av 23 specialistsjuksköterskor på strålningsenheten, US. På tio års sikt har knappt hälften av dem gått i pension.
Göran Lindqvist gör sin 25:e och sista behandling när Corren besöker strålningsenheten på US. Samtidigt som han självfallet hoppas på att slippa återvända, kommer han att sakna tiden här.
- Personalen är helt underbar, säger Göran Lindqvist som strålats för prostatacancer. Utöver en medkänsla som han tycker alla han mött i vården besitter, möter han här också stor glädje, säger han. Mitt i allvaret.
Risk för långa köer
- De är lite tokiga, allihopa. Vi har skämtat och skrattat varje gång jag varit här, säger Göran Lindqvist som blir upprörd när han hör att enheten inte får nyanställa för att säkra tillgången på strålningssjuksköterskor i framtiden.
Strålningssjuksköterskan Magdalena Jones beskriver sin arbetsplats som "underbar" där hög arbetsbelastning blir uthärdlig genom att alla hjälper och stöttar varandra. Hon kan inte tänka sig ett bättre vårdjobb.
- Mixen av högteknologi och nära patientkontakter går inte att slå, säger Jones.
Redan långa köer till strålningen riskerar att öka ytterligare i höst när en strålningssjuksköterska går i pension. Ökningen kan bli dramatisk när många fler i yrkesgruppen snart följer efter.
Anställningsstopp
Risken är också att patienter inte kan få den mest effektiva behandlingen, eftersom den ofta kräver mest personal. Håkan Rydberg, vårdenhetschef på strålningsenheten, påpekar en annan allvarlig fara med ökad sköterskebrist.
Anställningsstopp och hårda krav på att hålla budget gör att strålningsenheten, precis som andra enheter inom landstinget, inte får ta in ny personal, förrän någon har slutat.
Men när alla landsting behöver rekrytera inom samma specialitet, är enda sättet att klara generationsväxlingen att utbilda sina egna sjuksköterskor.
Att vidareutbildas till strålningssjuksköterska tar ett drygt år. Det finns ingen reguljär utbildning, endast en uppdragsutbildning som ges i Lund. Landstingen betalar 100 000 kronor per sjuksköterska som går den.
Efter utbildning krävs några år i yrket, innan sjuksköterskan klarar att jobba självständigt. Det innebär att en sjuksköterska som rekryteras för att ersätta en kollega som går i pension, kan jobba fullt ut med att stråla patienter först tre till fyra år efter att hon/han har anställts för uppgiften.
"Inget händer"
Håkan Rydberg säger att han länge påtalat behovet av att få nyrekrytera, och utbilda, för både centrumledning och landstingsdirektör.
- Man säger att man förstår men inget händer. Det finns inga pengar och vi är inte ensamma om problemet.
Befintlig personal kan inte belastas mera, betonar Håkan Rydberg. I dag strålas uppemot 35 patienter per dag och behandlingsrum. Det är tio fler patienter per rum och dag, än vad som anses vara idealt.
Läs mer i torsdagens tidning.