Margareth Sandström och Peter de Wit visar runt i lokalerna som de funnits i sedan 1992.
Vi tar oss in bakvägen och via trånga passager och knixiga trappor kommer vi fram till olika verkstadsdelar och vackra butiksytor som andas historia.
Klassisk hantverkshistoria.
– Det har varit en guldsmedsverkstad här sedan 1860. Hoppas att det fortsätter även efter att vi lämnat, säger Peter som hunnit med att fylla 68.
Livskamraten Margareth är två år äldre och de har varit ett par sedan de träffades i staden Pforzheim i södra Tyskland i början på 70-talet.
1973 var starten på deras gemensamma resa som konstnärliga guldsmeder och formgivare.
Första kapitlet landade i 19 år i en liten butik och verkstad i Gamla Linköping.
– Vi började med tomma händer och utan några pengar. Jag hade tre broscher och fem ringar. Ingen av dem gick att sälja, säger Margareth och skrattar.
Med åren utvecklade paret en sällsynt förmåga att skapa och designa egna produkter och med denna kunskap kom också framgångarna.
Kunderna blev fler, utmärkelserna och priserna avlöste varandra och snart rönte Sandström och de Wit stor uppmärksamhet även utanför Sveriges gränser.
– 2018 blev vi båda hedersdoktorer vid Linköpings universitet. Det värmde verkligen i våra hjärtan, säger Peter som hävdar att han och Margareth aldrig betraktat sina yrken som ett jobb i ordets rätta bemärkelse.
– Snarare som en slags förmån att få hålla på med det man verkligen älskar.
Skapa, hitta nya former, experimentera och utveckla.
Så har parets liv sett ut de senaste 48 åren med tillverkning och försäljning sex dagar i veckan.
– Vi har levt i vår dröm och det tänker vi fortsätta med. Vi stänger butiken i höst, men fortsätter i mindre skala med kanske en webbshop. Vi har nämligen en liten verkstad hemma i bostaden, säger Margareth.
Hon erkänner att hon och Peter under en tid brottats med separationsångest.
– Vi kommer såklart att sakna alla kundkontakter. Det är familjer som fått barn och barnbarn och som flyttat från Linköping. Ändå kommer de tillbaka till oss, oavsett var de bor någonstans.
Peter menar att det aldrig går att sluta med något som sitter så djupt rotat i själen som det konstnärliga guldsmedsyrket gör hos honom.
Margareth delar den känslan.
– Vi lär köra på så länge våra kroppar och huvuden hänger med, säger hon och skrattar.