Doften, bakplåtar, vispar, mjöl, bullar och bröd. Ute i kafédelen är det välfyllt med folk. Man skulle kunna tro att det är ett klassiskt svenskt konditori. Det är det på ett vis, men på ett annat sätt inte. För här jobbar linköpingsbor från sex olika länder.
Grekland, Tyskland, Österrike, Thailand, Serbien och Sverige.
– Och så har vi en från Mantorp, skrattar Sakis Zorbas som äger Tannefors hembageri.
Man skulle kunna tro att han medvetet har valt att skapa en multinationell personalstyrka, men så är inte fallet.
Sakis farbror drev Tannefors hembageri i Linköping. Under ett besök hemma i Grekland satte han sig ner med Sakis. Farbrodern ville varva ner och frågade om Sakis kunde ta över stället.
– Jag var ute och festade mycket på den tiden och hade alltid skrattat åt bagarna som behövde gå upp så tidigt. Men när min farbroder frågade kände jag att jag ville göra något nytt i livet.
Sakis flyttade till Linköping 1993 och gick bredvid för att lära sig jobbet. 1997 tog han över.
I början jobbade han själv i bageriet, efter några år anställde han en dansk kille. När han slutade var det svårt för Saki att hitta erfaren personal. Med hjälp av hyresvärden Michael Cocozzas kontakter lades en annons ut på arbetsförmedlingen i Tyskland.
Christian Reiwendt sökte och fick jobbet. Han var bagare, men hade de senaste åren jobbat inom det militära. Äventyret i Linköping lockade.
– När jag kom tyckte jag att det var en fin stad. Väldigt rent och lugnt på ett byaktigt sätt. Sakis kom och hämtade upp mig på busstationen klockan fem en söndagsmorgon, minns Christian.
Genom åren har det tillkommit personer från flera länder. En kvinna från Serbien står i butiken och två thailändskor städar lokalerna.
Senaste tillskottet kommer från alplandskapet i Österrike.
– Jag är uppväxt ute på landet på andra sidan berget där ”Sound of music” spelades in, berättar bagaren och konditorn Heimo Meisinger.
Han träffade sin nuvarande fru, från Linköping, på ett kryssningsfartyg mellan Southampton och New York. Han har bott i Linköping sedan slutet av 90-talet. Heimo jobbade på City Gross i Mantorp när han såg att Tannefors hembageri sökte personal.
Sakis tänker tillbaka.
– Allt det här har bara hänt. Det har ingen betydelse om folk kommer från Sverige eller andra länder. Viktigast är att personalen har bra karaktär. Vi har det jätteroligt här.
Christian stämmer in.
– Vi jobbar på trånga utrymmen, så det är väldigt skönt att vi passar bra ihop.
Det är lätt att förstå vad de menar när man ser alla jobba inne i bageriets hjärta. I värmen mellan arbetsbänkar och ställningar med ugnsplåtar erbjuds bara en liten smal korridor. Men alla skojar friskt och det är nära till skratt.
Christian och Heimo pratar ofta tyska när de står själva och bakar.
– Och när vi snackar skit om chefen, skämtar Heimo.
Ibland kan det bli lite förvirrat, sticker någon in huvudet och frågar något på svenska, händer det att de svarar på tyska.
– Det är svårt att tänka om snabbt, konstaterar Heimo.
Men även Christian kan ha svårt att förstå hans tyska.
- Christian pratar tyska som en stockholmare och jag som en skåning, säger Heimo.
Även om det är ett internationellt hembageri vill Sakis att utbudet ska vara klassiskt svenskt.
– Vi kör bara svenska grejer. Det gäller att erbjuda det som kunden efterfrågar. Vi kör samma recept som från 40-talet.
– Om vi kör mer modernt skulle kunderna gå till andra bagerier, säger Christian.