– Först sa de att det berodde på rädslan, sedan att de måste prioritera vad de gör, säger Sira Jokinen Lisse.
Hon är verksamhetsledare för Världens Mammor, en ideell förening som samlar hundratals mammor från Linköping, Norrköping och Motala – och har sina samlingslokaler i Skäggetorps köpcentrum. Rektorernas diss kom som en chock för Sira Jokinen Lisse.
– Rektorerna och mammorna var överens om att vi skulle träffas i föreningens samlingslokal förra veckan. Rektorerna valde själva den dagen och det bestämdes för flera veckor sedan. Men bara 24 timmar före mötet ringde rektorn från Ulleviskolan i Skäggetorp och sa att rektorerna var rädda och därför inte ville komma till mötet. Jag blev mållös, jag var inte alls beredd på det, säger hon.
Inom projektet Skäggetorpslyftet har många av mammorna samtalat med Linköpings politiker, tjänstemän och även med rektorerna under det senaste året. Alla möten var digitala. Mammornas mål med Skäggetorpslyftet är att kriminaliteten och narkotikahandeln ska bort från bostadsområdet samt att barnen ska förbättra sina skolresultat.
Detta skulle ske genom deras samarbete med skolan och hela civilsamhället. Mammorna vill ge sin bild av vad som behövs för att ändra på situationen och vad de behöver som föräldrar för att kunna kämpa för det allra viktigaste: barnens trygghet och skolresultat.
Vi från redaktionen har följt mammornas kamp att lära sig mer om det svenska samhället och deras försök att göra Skäggetorp till en tryggare plats. De har protesterat på Stora torget och överlämnat till Linköpings politiker en lista över insatser som de ser som nödvändiga för att vända utvecklingens i Skäggetorp.
De såg fram mot det första fysiska mötet med rektorerna.
– Det handlar om våra barn. Vi vill skapa en relation med skolan och med rektorerna. Vi ville prata om hur vi kan jobba tillsammans för våra barns bästa. Om vi jobbar tillsammans blir vi starkare och om barnen vet att vi samarbetar har vi större chans att lyckas, då kan barnen inte spela oss ut mot varandra, säger Hamdi, en av mammorna.
Vi träffar flera mammor som har gått en ettårig ledarutbildning inom föreningen, och övat sig att driva olika projekt. Nu vågar de prata och säga vad de tycker, även om de fortfarande är rädda för att vara med på bilder och säga sina efternamn. Mammorna förstår att någon kan vara rädd med tanke på alla skjutningar, men de förstår inte vad rektorerna är rädda för.
– Rektorerna jobbar i Skäggetorp, deras skolor ligger nära vår samlingslokal i köpcentrum. Våra barn går i skolan varje dag och går förbi den här platsen. Om rektorerna är rädda då blir vi mammor också rädda. Ska vi verkligen skicka våra barn till skolan? frågar sig Zeinab.
Sira Jokinen Lisse brukar ha kontakt med områdespolis i Skäggetorp och enligt henne var polisens riskbedömning att det inte fanns någon hotbild mot föreningens verksamhet.
– Jag berättade för Ulleviskolans rektor om polisens riskbedömning av hotbilden, men då sade rektorn att de har mycket att göra och att mötet med mammorna inte är något som de måste prioritera, säger hon.
Den förklaringen tog hårt på mammorna.
– Om de känner att de inte vill prioritera mötet med oss innebär det att de inte bryr sig om vad vi mammor har att säga. Hade rektorerna kunnat lösa problem själva hade det inte funnits så många elever som inte uppnår grundläggande mål, säger Leilo.