Abubakar Abdinasir är glad för sitt uppdrag som Polare och sitt sommarjobb som fältare. Och han är stolt och nöjd över att göra en insats för framför allt unga. "De frågar oss om allt", säger han.
Eftersom så många ungdomar i år visar intresse för att bli en Polare, som medhjälparna till fältarna kallas, kommer verksamheten att ta in ett trettiotal unga och ge dem en startutbildning i september, dubbelt så många som annars.
– Vi har haft intervjuer med ungdomar varje eftermiddag i flera veckor, berättar Damir Isic, fältare som har stadsdelen Berga som sitt huvudsakliga arbetsområde.
Abubakar Abdinasir, 19 år, och Onel Adnan Poles, 17, är två av Polarna som antogs och utbildades förra året. De är nöjda och stolta över sina uppdrag och kommer att vara med och välkomna de nya ungdomarna efter sommaren.
En kväll träffar Corren Abubakar och Onel i Berga centrum där de just har parkerat bilen tillsammans med fältarna Damir Isic och Benjat Arif som de ska jobba med denna kväll. Vad ska hända under passet? Ingen vet än. Det är en del av tjusningen med att vara Polare. Det kan bli lugnt, det kan bli stökigt. Berga har social oro. Men Abubakar är inte orolig.
– En del ungdomar kollar lite snett på oss men vi har en glad och trevlig attityd. En del säger till oss ”ni är som polisen”. Då svarar vi att vi gör det här jobbet för samhället, säger Abubakar.
De allra flesta accepterar snabbt både fältarna och Polarna, beskriver han. Många ungdomar är positiva och kontaktsökande och fulla av frågor.
– De frågar oss vad vi gör och de frågar om vi kan hjälpa dem att söka jobb, till exempel.
Abubakar tycker om att vara en del av något gott och positivt. Under sitt år som Polare har han flera gånger upplevt att unga och äldre uppskattar fältarnas och Polarnas närvaro och insatser.
– Många blir glada för oss. Då blir jag glad, säger han och ler.
Det är nästan som om mannen som minuten därpå parkerar sin bil bredvid oss har hört vad Abubakar har sagt. Mannen öppnar bildörren, kliver ut, får syn på de fyra klarröda jackorna med texten ”Fältare” och ”Polare”, och då tar han ett steg fram och säger:
– Tjena killar. Jag måste bara säga att ni gör ett jäkligt bra jobb. Tack, ha det bra!
Och så vänder han och går in i köpcentret.
Abubakar höjer axlarna och ler lite till:
– Du ser. Det där känns roligt.
När Abubakar började sitt uppdrag som Polare i september 2021 hade två mord på kort tid skett i Berga: I maj sköts en 20-åring ihjäl på en gångväg vid Solvändan av en skytt som försvann på cykel, i augusti mördades en 16-årig pojke bara tiotals meter från där vi nu står och pratar i Berga centrum. Abubakar, som pluggar på Linköpings universitet, märkte oron bland invånarna och ville göra en insats. Hans föräldrar gav sitt medgivande till att han blev en Polare.
Även Onel Adnan Poles fick okej från sina föräldrar när han sökte jobbet och fick det – till sin stora överraskning. Onel, som pluggar på naturvetenskapliga programmet på Berzeliusskolan, hade sökt flera extrajobb men inte fått napp.
– Det här är så roligt och jag trivs, säger han.
Fältaren Damir Isic uppskattar att ha med sig Polare som Onel Adnan Poles. Samtidigt som han är handledare för Polarna lär han sig själv mycket av ungdomarna och har stor nytta av deras kontaktnät, beskriver han.
Fältverksamheten väljer ut Polarna utifrån olika bakgrunder och egenskaper för att de ska bidra till verksamheten och samtidigt själva utvecklas. För vissa ungdomar, säger Damir, kan det vara jobbigt i början att gå fram och prata med personer de inte känner.
– Jag tycker inte det är svårt. Jag pratar med alla. Och folk är väldigt trevliga mot oss, säger Onel.
Han är glad över erfarenheten, lönen och punkten i cv:t som uppdraget ger, och gillar också att han kan vara med och påverka:
– Jag pratar med ungdomar och jag kan föra deras ord vidare.
Polarna är en stor tillgång för fältsekreterarna, beskriver Damir. Polarna har lättare för att prata och vinna förtroenden hos tonåringar under arbetspassen än vad fältarna generellt har, de har stora kontaktnät och rör sig där ungdomar finns.
– De har nyttig kunskap och vi fältare lär oss saker av dem. De har också full koll på om det är fester eller cuper eller annat på gång.
Det finns dock en baksida av kollen och kontaktnäten. Både Damir Isic, Benjat Arif och deras samordnare Lovisa Johansson beskriver en trend i Linköping som de ser har förstärkts: En del av Polarna känner obehag inför att behöva jobba i andra stadsdelar än sin egen. Den sociala kontrollen är stark och det råder fördomar och motsättningar mellan ungdomar från olika stadsdelar och grupperingar.
– Ungdomar stämplar varandra efter vilket område de kommer ifrån, inte efter vem man är. De vet direkt också om det kommer in ett okänt ansikte i ett område, de har full koll. Det här märker jag som fältare och våra Polare märker det också, säger Benjat.
Lovisa Johansson, samordnare för fältarna i Berga med omnejd, märker hur en del ungdomar känner oro för att röra sig i vissa stadsdelar.
Vissa ungdomar känner sig också obekväma med att jobba i sitt eget bostadsområde. De är rädda att bli sedda tillsammans med dem som andra uppfattar som ”socialarbetare”.
– De tror att andra ska tro att de golar till oss eller till polisen om saker och ting, säger Damir.
Rädslan att väcka andras irritation eller utsättas för repressalier har gjort att några av de ungdomar som var bokade för anställningsintervju som Polare aldrig dök upp.
– Det var väldigt synd. Vi såg att de skulle kunna bli goda förebilder i sina områden, säger Benjat.
Fältverksamheten är tydlig under rekrytering och anställningsintervjuer: Alla Polare måste vara beredda att jobba i alla stadsdelar och kontakt med poliser ingår i uppdraget. Liksom att bli bemött med varierande attityder från människor man möter.
– Men vi stannar aldrig på en plats om det blir stökigt eller osäkert. Om situationen skulle utvecklas så, så åker vi därifrån, vi ska inte utsätta oss själva och framför allt inte Polarna för fara, säger Damir.
Efter varje arbetspass får Polarna skjuts hem till dörren av fältare-kollegorna eftersom jobbet ofta pågår till nära midnatt.
Så fort fältarna och Polarna dyker upp vill alltid någon snacka. Killen kollar av vad Damir, Bejat och Abubakar ska göra ikväll och fältarna hör sig för vad ungdomarna har tänkt att hitta på.
Kvällen då Corren följer Abubakar, Damir och Benjat i Berga blir lugn. Det har regnat under dagen, är fortsatt lite kyligt i luften och många ungdomar verkar hänga inomhus. Men när vi kommer till aktivitetsparken är det ett gäng som spelar fotboll där och några vill genast snacka med fältarna, som numera är kända i området. Ett nytt arbetssätt innebär att fältarna övergår från att röra sig överallt till att ha huvudansvar för vissa stadsdelar.
Abubakar lyfter handen till en hälsning till några av ungdomarna. Damir får in en fullträff på långskottet som en av killarna skjuter mot honom. Bollen drar iväg. Sedan blir det match.