Vår stad
Från 1906, då den första utredningskommittén i ärendet tillsattes, tog det 24 år till det att Hjälmsätershemmet hösten 1930 stod inflyttningsklart.
Fram till dess hade de gamla varit hänvisade till stadens nedgångna och överbefolkade fattigstuga nere vid Stångån. Där hade de tvingats dela husrum och matbord med såväl alkoholister som mentalt sjuka personer. I samband med en inspektion 1914 fick Linköpings äldrevård hård kritik av staten.
När riksdagen 1918 antog en ny fattigvårdslag sattes ytterligare press på Linköping. Lagen betonade att kommunerna hade ett ansvar för både gamla och fattiga samt att dessa hade rätt till erforderlig omsorg.
Enligt fattigvårdslagen krävdes också att senast den 1 januari 1929 skulle alla kommuner ha ett ålderdomshem. Linköping var långt ifrån den enda kommun som inte klarade den tioåriga tidsfristen. Staten tvingades därför lämna en generell flerårig dispens.
Färdigställt motsvarade Hjälmsätershemmet med råge lagens krav. Hemmets hygieniska standard var mycket högre än fattigstugans. På varje våningsplan fanns det två vattentoaletter. I hela anläggningen fanns det också totalt åtta badrum. Det fanns till och med en radio i alla rum.
På Hjälmsäter fanns det plats för nästan 400 vårdtagare. De gamla bodde antingen i enkel- eller dubbelrum, alternativt i fyrbäddsrum. I det annars könssegregerade hemmet tilläts äkta makar bo i samma rum.
Under 1920-talet uppfördes även ett stort antal ålderdomshem på den östgötska landsbygden, där flertalet socknar ännu utgjorde en egen kommun. En rad av dessa gjorde samma val som Landeryd, de moderniserade sin gamla fattigstuga så att den uppfyllde lagens krav.
För att minska kostnaderna valde Kättilstads och Hägerstads kommuner att uppföra ett gemensamt ålderdomshem. Det gavs, likt flertalet andra nya ålderdomshem på landsbygden, samma formspråk som samtida villor.
Svenska Fattigvårdsförbundet, grundat 1906, verkade som en lobbygrupp för bättre äldreomsorg. De krävde att det skulle ställas krav på personalens kompetens och ordnade utbildningar för hemmens föreståndare. Förbundet biträdde även vid utformningen av byggnaderna och hade en egen arkitekt, Hjalmar Hammarling, knuten till sig. Han ritade bland annat ombyggnaden av Landerydshemmet men även nybyggnaden av Tjärstads ålderdomshem vid Rimforsa. Corren prisade det sistnämnda som ett av landets förnämsta ålderdomshem.