Videon är inte längre tillgänglig
Under hösten ska därför fullmäktige anta en helt ny policy för hur man ska hantera dagvattnet så att det inte, helt orenat ner i sjöar och vattendrag.
Enligt Anna-Stina Påledal, miljöinspektör och vattenhandläggare på Linköpings kommun, så är tanken att man med bland annat, så kallade fördröjningsmagasin ska kunna hantera dagvattnet på ett bättre sätt.
Det som hamnar i dagvattnet kan vara allt från små plastbitar, som det talats om mycket på senare tid, ämnen som används för olika typer av impregnering, rengöringsmedel, brandsläckningsskum (så kallade högflourerade ämnen – PFAS), eller metaller.
En av dem är koppar. I en del städer har metallen ställt till problem och vissa kommuner har till och med förbjudit koppar och zinkbeläggningar på nybyggda hus. I Norrköping finns en sådan påbörjad diskussion eftersom ett nybygge som ska bli stadens nya landmärke ska kläs med kopparplåt. Fastigheten ligger i nära anslutning till Strömmen vilket kan vara känsligt eftersom koppar i för stor mängd kan vara farlig för vattenlevande organismer.
Koppar, som är ett grundämne och har nummer 29 i det periodiska systemet, är en livsnödvändig metall för både människor och djur. Men för mycket eller för lite av den här metallen har negativa effekter på allt levande.
Vissa kommuner som har en stor andel äldre bebyggelse – där koppar- eller zinktak är vanligare – kan ha stora problem med att det med regnvattnet rinner kopparfällningar ner i vattendrag eller i naturen där det stannar kvar. I exempelvis Stockholm försöker man begränsa användningen av koppar som tak eller fasadmaterial.
I Linköping finns inga särskilda restriktioner när det gäller användning av koppar på tak eller fasader. Anna-Stina Påledal känner inte till om det har gjorts någon inventering på hur många byggnader som har koppartak. Enligt Påledal är det därför svårt att veta hur stort miljöproblem koppartaken är och miljökontoret fokuserar inte heller på enstaka ämnen i dagvattnet.
– Istället försöker vi lyfta dagvattenfrågorna i samband med olika planer för att minska risken för framtida problem med översvämningar eller förorening av sjöar och vattendrag, uppger hon.
Generellt sett är det tungmetaller, oljor, toxiska kolväten som kommer från trafik, korrosion och luftnedfall det som är de vanligaste föroreningarna.
I Linköping sitter förmodligen det allra största koppartaket på Domkyrkan. Det var biskop Brask som försåg taket med kopparplåt runt år 1500. Under de århundrande som gick kläddes taket med lite olika material men när kyrkan renoverades under åren 1965 till 67 återfick taket sin kopparplåt.
Betydligt moderna är Frimurarehotellet. I dag med en helt ny tillbyggnad. Kopparplåten på del av fasaden har suttit på fastigheten sedan 1970, berättar arkitekten Lars Brunskog. Enligt Brunskog har man i mycket begränsad omfattning använt sig av koppar på nybygget.
– Vi har delar, så kallade länkar, mellan gammalt och nytt som är klätt i koppar. Sedan har vi också tagit upp en utrymningsdörr i den gamla kopparförsedda fasaden, säger han.
Att bygga till och renovera äldre byggnader kan vara knepigt med tanke på miljön. Enligt Brunskog blir den en balansgång mellan att undvika det som är dokumenterat miljöstörande samtidigt som man försöker använda motsvarande teknik och material som användes en gång i tiden.