Den frågan lyftes på Bup-kongressen som avslutades i Linköping igår. I Sverige har medicinering av barn i åldrarna 10 till 14 år ökat från att 0,6 procent till 2,9 procent på åtta år och det finns inget som tyder på att ökningen stannat av. Är det rätt? Kerstin Malmberg överläkare på BUP Skärholmen, Ann Fristedt, barnpsykiater i Linköpings kommun och professor vid Karolinska institutet P-A Rydelius har olika åsikter om det.
Frågan är om skolan är boven i dramat. Måste barn medicineras för att skolan inte klarar av att möta barnen på rätt sätt?
Absolut, anser P-A Rydelius som har dryga 40 års yrkesår i barnpsykiatrin
– Ska vi barnpsykiater bli gisslan för en tveksam skolpedagogik genom att sjukförklara och medicinera barn för att skolan inte anpassas till barnens förmåga? frågade han.
Självklart ska skolan göra sitt, men dygnet har 24 timmar, invände Kerstin Malmberg. Överaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter, det som upplevs som besvärligast i skolan är bara en liten del av adhd diagnosen. Förmågan till att ta initiativ, brist på tidsuppfattning, oförmåga att planera och att hitta en struktur i vardagen är bara några av de hinder som följer ett barn med adhd dygnet runt.
– För få barn får hjälp av medicin. Jag vill inte förvägra dem möjligheten att fungera, inte bara i skolan, utan också hemma. Medicinen hjälper dem att orka hela dagen, klara sina läxor och fungera socialt. Alla som får en diagnos borde få information om medicinering, anser hon.
Ann Fristedt har ett för Sverige ganska unikt jobb. Hon är skolpsykiater i Linköpings kommun och fungerar som en bro mellan skola och barnpsykiatrin. Det har hon gjort sedan 1994 och hon menar att en liten andel barn med svår adhd behöver såväl en diagnos som kanske också medicin. Men en stor del av eleverna som är okoncentrerade, har drag av adhd, kan fungera med rätt stöd. Både hemma och i skolan.
– Medicinerna är för effektiva, det gör att andra metoder hamnar i glömska, men de finns och bör prövas i första hand, menar hon.
Det finns tillfällen då barn måste medicineras eftersom de inte får tillräckliga resurser i skolan. Det höll alla tre med om, det är en knivig situation för läkaren.
– Men för barnens skull, för att lindra deras plåga, måste man medicinera, tycker Kerstin Malmberg.