Rasol Nestani är en av tre nominerade till priset "Årets Linköpingshjälte". Han jobbar för Linköpings kommun som vaktmästare, IT-administratör och säkerhetsombud och servar tio förskolor i innerstaden.
– Rasol är en fantastisk tillgång för mig, hela vårt team på kontoret, våra medarbetare och barnen på förskolorna. Han har en otrolig förmåga att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle eller att ta sig dit snabbare någon kan begära. Alltid med ett leende på läpparna, säger förskolerektor Therese Jönsson.
Själv tycker inte Rasol Nestani att det han gör är så märkvärdigt.
– Jag är bara mig själv. Jag tror det är därför jag är nominerad. För att jag är den jag är och för det jag gör. Jag bryr mig och jobbar med hjärtat. Jag mår bra. Jag är glad. Då känns det bra att kunna dela med mig av det.
Rasol Nestani kom till Sverige som nioåring, som den sista i sin familj, från iranska delen av Kurdistan 1993.
– Min pappa hade kommit hit innan på grund av krig. Jag kommer ihåg att han sa: "Det här är en ny kultur, ett nytt land. Det finns mycket som är gott och mycket som är ont, både här och i vår kultur. Ta bort det som är dåligt och gör något bra av det". Jag var bara nio då. Men just det har suttit kvar i mig sen dess.
Efter närmare tio år inom hemtjänsten på Leanlink fick Rasol Nestani för tre år sedan det jobb han har nu. Och han trivs med att vara "den glada farbrorn" som rycker ut och fixar det som behöver fixas på förskolorna.
– Ingen dag är den andra lik. Jag vet inte vem som ska ringa på morgonen eller vad de ska ringa om. Vissa saker är akuta. Andra kan jag själv se som akuta. Så jag drar direkt. Det kan vara att belysningen i ett skötrum är släckt. Då tänker jag "stackars barn, det är kolsvart när de går på toa och de kanske är mörkrädda". Jag har själv tre barn så det är lätt att relatera till. För mig är det som en vattenläcka som måste fixas direkt. Så ja, jag är nog rätt man på rätt plats.
Har du ett tacksamt jobb?
– Ja, jag får så mycket feedback. Medmänsklighet tror jag är väldigt viktigt, särskilt i dessa tuffa tider. Man behöver inte alltid ens säga något. Ett leende räcker långt. Och får man då ett leende från barnen ger det en kick. Då har jag gjort något gott – ett avtryck.
Hur känns det att ha blivit nominerad?
– Det är inget jag krävt eller begärt. Men som man säger på östgötska: "Det känns gött", säger Rasol Nestani.