Flera av de senaste veckornas rån har inträffat i eller i anslutning till Ryd. Linköpings kommun och polis samverkar genom olika insatser för att förebygga brott i stadsdelen, bland annat genom väktare och ökad vuxennärvaro.
– Jag är mest orolig för om någon kompis till rånarna skulle ta reda på nånting om mig och komma tillbaka, säger en av de pojkar som under året utsatts för rån i Linköping.
Den pojken anmälde och vittnade. En av gärningsmännen dömdes fyra månader senare och är nu placerad på behandlingshem. Men trots domen, finns oron för hämnd fortfarande kvar.
Hösten har varit mörkare än vanligt i Linköping. De flesta rån som gäckat polisen de senaste veckorna har skett mellan ungdomar, på ett kränkande och hänsynslöst sätt i skydd av årstidens dunkel. Hittills i år har 53 rån där målsägare varit under 17 år polisanmälts i kommunen – en dubblering jämfört med 2019.
Vi har i vår rapportering kring höstens rånvåg pratat med åtskilliga offer, föräldrar och poliser. Många lyfter problematiken kring den skräck och rädsla som brotten innebär, vilket i sin tur kan leda till att målsägare och vittnen inte vågar säga vad de vet till polisen.
En orolig förälder, vars son har rånats i närtid, är för oss öppen med att de vet mycket mer än de har kunnat säga när brottet anmäldes.
– Vi anmälde med en lögn. Vi har full koll på vilka det var som utförde rånet, men vi kan inte säga något. Det går knappt att anmäla, för barnen är helt enkelt rädda om sitt skinn. Vi är bakbundna.
Föräldern berättar om sin svåra situation för oss, men är väldigt noga med att inget som skulle kunna härledas till just deras fall kommer ut.
– Det skulle sätta flera personer i ett väldigt svårt läge. De som gör det här mot oss kan misshandla brutalt. De skulle ge sig på folk, tills de får veta vem det är som har läckt.
En mamma till en annan rånad pojke berättar hur hon envist fått dra information om händelsen ur sin son och övertalat honom att prata med polisen. En pappa från ytterligare ett fall säger att ungdomsgängen ofta har bra koll på varandra och vilka grupperingar som rör sig i vilka områden. Den rånade sonen sa efteråt att han inte känt igen någon av sina gärningsmän, medan kompisen som var med kunde peka ut en av dem.
– Jag litar på min son i det här, men jag förstår ju att det är ett problem att en del drabbade inte vill eller vågar gola, som de kallar det, säger pappan.
I ett åtal mot en 16-årig rånare i augusti i år, framkom det att gärningsmannen hållit sin hand mot brottsoffrets huvud samtidigt som han sagt: "Golar du så vet du vad som händer". Att någon form av hot uttalas i samband med att ett offer ska hålla tyst är inte ovanligt, bekräftar polisen.
– Det pratas absolut om den här problematiken bland ungdomar. Många tänker nog tanken om man ska våga att berätta allt eller inte, säger Jessica Ljung, tf gruppchef för områdespolisen i Linköping.
– Generellt ser vi både att offer känner igen förövare och ibland inte. Det märks också på hur lätt eller svårt det är att klara upp brotten – har man någon indikation på vem den misstänkta gärningspersonen är så hjälper det oss mycket i en utredning. Det hade varit intressant att se konkreta samband mellan fall där det finns utpekade personer eller inte och ställa det mot hur brott kan klaras upp.
Hur ett eventuellt mörkertal ser ut när det kommer till rån mellan ungdomar är omöjligt att svara på, menar Jessica Ljung. Hennes egna uppfattning är att tendenser att inte polisanmäla finns i alla åldrar. När det kommer till ungdomar är polisens förebyggande arbete genom att bygga upp förtroende och goda kontakter ofta avgörande.
– Det är klart att det kan finnas en rädsla och en oro kring att behöva stå för olika uppgifter offentligt. Man kan föreställa sig att ungdomar tycker det kan vara riktigt jobbigt, säger Jessica Ljung.
Polisinspektören Martin Hedberg har lett flera förundersökningar angående rån i Linköping. Han kan inte nog understryka vikten av att anmäla för att brotten ska kunna utredas och så unga förövare kan fångas upp och få hjälp med att bryta ett kriminellt beteende.
– Att det finns personer som begår brott och har sånt hotkapital att man kan skrämma målsägare och vittnen till tystnad gör mig både bekymrad och arg. Får inte vi in rätt uppgifter så blir vårt uppdrag väldigt svårt och det kan betyda att de här personerna kommer att fortsätta begå brott. Sen kan man komma ihåg att om man blir hotad i efterhand så utsätts man för ett nytt brott – övergrepp i rättssak – och sett till de anmälningar som görs så är det inte särskilt vanligt att det händer.