– De gamla spåren var uttjänta, det var dags att byta ut dem. Så vi gör det nu på sommaren när det är mindre trafik, säger Peter Eriksson.
Han är platschef på arbetet och jobbar för Svensk Järnvägsteknik. Företaget har hyrts in på entreprenad för att sköta jobbet åt Trafikverket.
Magnus Sjöberg från Trafikverket är också på plats och inspekterar bytet av rälsen. Han förklarar att visst är bytet nödvändigt, men ingenting direkt farligt hade kunnat hända om bytet inte kommit nu.
– Konsekvenserna av att inte byta ut gammal räls blir först och främst att tågen måste köra mycket långsammare. Sen får man tillslut stänga av den sträckan. Vi försöker att jobba förebyggande så att det inte behöver hända, säger Magnus Sjöberg.
För att byta rälsen, och de sliprar som ligger under skenorna, använder sig rallarna av en spårbytesmaskin. Det är en enorm maskin som styrs av 15 operatörer som sitter på olika platser och styr olika delar av den långa spårbytaren. Framför dem ligger 20 vagnar med de 30 000 nya sliprarna som kommer att behövas. Spårbytesmaskinen åker sedan långsamt framåt, 2 000 meter om dagen, och byter ut det gamla spåret mot det nya medan den rullar.
– För gjorde man allt för hand, men nu är det inte mycket manuellt arbete längre. Förutom att sköta maskinen då, förklarar Peter Eriksson.
Trots detta menar han att de fortfarande kallar sig för just rallare.
– Javisst gör vi det, men jobbet har visserligen ändrats mycket bara de senaste 15 åren. Förr var det till exempel mycket sprit. Det är det absolut inte längre. Vi utför både alkohol- och drogtester. Men det blir ju såklart mycket resande och boende i husvagn.
När vi möter upp järnvägsarbetarna har de klarat av sträckan Mantorp till Sjögestad. Hela bytet, som kostar omkring 50 miljoner kronor, beräknas vara framme i Linköping inom två veckor. Då kommer tåg och pendeltrafik att kunna gå som vanligt igen.