I tre år har skolan funnits i Ljungstedtska gymnasiet i Linköping. Nu är skolans danslinje nedlagd och då tänker man riva ut de två fullt utrustade danslokalerna och göra skolsalar av dem. Kapitalförstöring och helt ofattbart dumt, när de redan finns, säger Marlene Jacobsson och får medhåll av dansläraren Mathilda Larsson. Tillsammans med fem andra lärare undervisar de närmare 400 elever i veckan i de här två salarna, under kvällar och helger.
Från kommunen har de fått förslag att flytta in på Dansens hus, på Hunnebergsgatan intill biblioteket. Men den salen är bara ledig på onsdagskvällar och har inte det golv som behövs för tåspetsdans.
Danslektionerna består av två timmar. Innan de kom till Ljunkan hade de lokaler i Vasahallen och efter första timmen där fick eleverna klä på sig och springa till själva nästa timma på Engelska skolan. Under tre år har de nu sluppit det. De nuvarande salarna, en stor och en något mindre, har allt de behöver, sviktgolvet, speglar, dansstänger, ja allt finns på plats. Nu ska viss sanering ske i Kungsbergsskolan och i Ljunkans F-hus, där danssalarna finns, ska det byggas om för att passa Kungsbergets elever.
– Vi har försökt att få dem att bygga om i husets redan tomma lokaler och rädda danslokalerna som används så flitigt, säger Mathilda.
Vare sig hon eller Marlene tror att det finns andra lämpliga lokaler i kommunen, inte ens i Dansens hus finns det nödvändiga golvet med svikt i och där finns också bara möjlighet till en enda stora sal.
– Egentligen spelar det ingen roll vilket, de två timmar i veckan som den lokalen är ledig räcker inte alls till vår verksamhet.
Under de tre åren de undervisat på Ljunkan har elevantalet ökat från 150 till 300 och många nya har visat sitt intresse. Men som läget är nu finns ingen framtidsplanering, framtiden känns alltför oviss. De nuvarande eleverna är inte informerade om vad som är på gång, i det längsta fanns förhoppningen om att det skulle lösas till det bättre. Men nu är Marlene och hennes kolleger uppgivna.
– Här är mest tjejer som dansar, om det gällt fotbollskillar hade det redan varit fixat. Att tro att vi kan dansa var som helst är som att ge en isbana till ett fotbollslag. Om åtminstone någon brytt sig om att titta på våra nuvarande lokaler innan de beslutat om rivning, suckar Marlene Jacobsson.