"Jag stortrivs och är glad att Gammelgården vågade ta det här ovanliga steget att tillsvidareanställa mig. Jag känner mig behövd. Det mår alla bra av", säger Ola Karlsson.
Precis som alla andra behöver gamla människor känna gemenskap, delaktighet och mening.
Forskning visar entydigt att sådan aktivitet är hälsofrämjande, oavsett om den är fysisk, kognitiv eller social till sin natur.
Det är här Ola Karlsson, eller Punk-Ola som han ibland kallas, kommer in.
Sedan han började på Gammelgårdens boende i Vikingstad äter de gamla mer – och medicinerar mindre.
Det är runt 30 år sedan punkaren och trummisen Ola flyttade till Linköping från Kalmar och utbildade sig till fritidsledare "med rock'n rollprofil" på Valla folkhögskola.
– Jag var på flera olika fritidsgårdar i många år, mest i Lambohov. Sen kände jag mig färdig med det jobbet och tog truckkörkort.
Ola sa upp sig från kommunen, men hann aldrig börja som truckförare.
– Jag fick en rejäl hjärtinfarkt, låg inne någon månad och var sen sjukskriven några år.
Kroppen hade sagt ifrån och i takt med att sjukskrivningen drog ut på tiden kände sig Ola alltmer modfälld.
– Jag ville inte bara bli sittande. Sökte flera jobb men fick nobben. När man gjort det ett tag sjunker självkänslan och det blir en del av ens personlighet att inte ha ett jobb. Man börjar undra vem man är och om man över huvud taget kan göra någonting alls.
På Arbetsförmedlingen träffade han så äntligen en lyhörd kvinna som gav sig attan på att hitta en lösning för Ola, inte bara "bli av med mig", som Ola uttrycker det.
– Hon frågade vad jag är bra på och jag svarade "att sitta på en stol, lyssna, dra vitsar, snacka med vem som vill, hälla upp kaffe..."
Eller med andra ord: en positiv pragmatiker med stor social kompetens.
Dåså. Gammelgårdens boende i Vikingstad, som drivs av Norlandia, hade efterfrågat precis en sådan som Ola och han for dit.
Det är två år sedan.
Ola är heltidsanställd för att prata, genomföra aktiviteter och finnas till för de äldre.
Pussel, spel, musik, samtal. Ola har inga problem med att hitta på aktiviteter med de gamla.
– Enligt reglerna skulle han vara här ett år. Han är anställd via Arbetsförmedlingen ett år till men därefter tillsvidareanställd av oss, säger Robert Szasz, regional verksamhetschef på Norlandia Care AB.
Varför var det så viktigt?
– Därför att han hör hemma här. När rätt person hamnar på rätt plats händer det magiska saker. Ola är en naturbegåvning på att vara medmänniska och bidrar med oerhört mycket glädje, både bland gamla och personal.
Verksamhetschef Emelie Landström:
– De gamla mår så mycket bättre med Ola. De äter mer och medicinerar mindre.
– Ja, vem som helst i personalen kan vara borta, men om Ola är det hör man "Var är Ola?", inflikar teamledare Kim Karpeus.
Ola rycker in lite varstans, men sysslar aldrig med ren vård. Här blir det fruktsallad till dagens lunchefterrätt.
Vad är hemligheten, Ola?
– Det finns ingen. Det är inte så stor skillnad att jobba med 10–12-åringar och gamla. De unga har livet och drömmarna framför sig, de gamla har dem bakom sig. Men alla behöver någon som ser dem.
Vi följer Ola i hasorna när han går mellan de 26 gamla på de två avdelningarna.
En vanlig arbetsdag delar han ut frukost, spelar musik, följer med på sjukhusbesök, läser Corren och diskuterar vad som händer i omvärlden, spelar spel, pusslar, snicksnackar – eller sitter tyst med någon.
– Konsten är inte att prata utan att veta när man ska vara tyst. Inte gå på som en ångvält utan känna sig för. Jag lyssnar mycket.
Kanske är det ett tecken i tiden att leta komplicerade lösningar på enkla problem. Att intala sig att styrdokument och regelverk borgar för bästa slutresultat.
Men för att gamla ska känna sig sedda och må bättre krävs ibland varken specialutbildningar eller dokumentation.
Bara en Ola.
"Att gå arbetslös länge, att söka men inte få jobb, det är väldigt tärande för ens självkänsla", säger Ola.