Sedan 1999 har Bondens egen marknad endast hållits på sensommaren, men på lördag mellan klockan 10– 15 anordnas den även som en julmarknad och som vanligt kommer knallarna sälja lokala råvaror, om än med lite juligare inslag.
– Det är roligt att vi fick ihop så många företag, säger Louise Ridderström som är verksamhetsledare i Östgötamat Ekonomiska föreningen, som håller i marknaden.
Med rötter i England började marknaden som ett EU-projekt, men drivs idag helt utan EU-stöd av Östgötamat Ekonomiska föreningen och finns på ett tjugotal platser runtom i Sverige – men den absolut största av Bondens egen marknad är den i Linköping.
Det finns två regler för deltagarna i Bondens egen marknad: Lantbrukarna ska ha odlat eller fött upp allt den säljer på marknaden. Även huvudingredienser i förädlad mat som sylt, saft eller korv måste komma från lantbrukarens egen gård. Och alla involverade gårdar måste ligga inom en radie på 250 kilometer från marknaden och därmed räknas som närproducerat.
– Det kommer att vara en riktig Kajsa Kavat-stämning. En härlig känsla bara av att gå omkring där, säger Louise Ridderström.
På marknaden kommer det gå att hitta allt från vilt kött, till honung, grönsaker, ostkaka, sylt, fårskinn, korv, kransar, julgranar från Östergötlands skogar, ost och bröd.
Varför har ni inte haft en julmarknad tidigare?
– Det har varit svårt att samla företagen. De har varit uppbokade på andra julmarknader eller helt enkelt inte haft möjlighet att delta. Vi har ju som regel att vi måste ha minst tolv företag på vår marknad och det har vi inte fått ihop tidigare. Men nu är det ju väldigt många fler, 22 företag deltar i år, säger Louise Ridderström.
Är det svårt att styra ihop en sån här marknad?
– Nja, vi har gjort det här sedan 1999 så vi är väldigt rutinerade. Det är ju främst det här med att få ihop alla deltagare. Sen finns det ju många saker att tänka på, tillstånd som man måste ansöka om som kan ta lite tid. Vi är noggranna med att våra kvalitetskontroller där vi ser till att alla varor är lokalproducerade. Men för övrigt är vi så pass rutinerade att jag inte kan se några stora utmaningar med det, säger Louise Ridderström.