– Vi fick svar som vi skulle säga men jag kanske inte läste på dem tillräckligt.
Det medger bolagets styrelseordförande, Rutger Starwing (M), trettio timmar efter att Corren avslöjade att han inte talade sanningen om när Per Ridnes frikostiga fallskärmsavtal tecknades.
Rutger Starwing sade bland annat att avtalet med vd:n hade tecknats ”under det glada 90-talet”. Men Correns granskning visade att det hade hänt först 2007 och sedan igen 2009, när avgångsvederlaget förlängdes till 30 månadslöner och uppsägningstiden till nio månader, återigen med Rutger Starwing vid pennan.
Men han vill inte medge att han ljög med flit. Någon gång på vägen, oklart av vem och i vilket syfte, fick han ta emot den felaktiga informationen.
– Jag erkänner däremot att jag har varit jävligt klumpig som har sagt felaktiga saker, säger styrelseordföranden och fortsätter:
– Men jag kan inte be om ursäkt för det jag sade, för jag trodde att det var sant.
Och egentligen borde det inte ha blivit så här fel. Lejonfastigheters ledning förstod att nyheten om det saftiga avgångsvederlaget skulle uppmärksammas.
De anlitade därför PR-konsulterna från Erichs Communications, som tillverkade 25 frågor och svar och satte dem i händerna på Ridne och Starwing.
Men tre fel ledde till att man inte uppnådde förväntat resultat. Det första felet var att underskatta Correns grävande förmåga. Det andra felet var att glömma bort frågan om vem det var som skrev under avtalet och när det skedde.
Och det tredje felet var att inte försäkra sig om att Rutger Starwing gjort läxan.
– Jag läste igenom, men jag tyckte att det var så tandlöst. Jag uttrycker inte mig på det sättet när jag pratar. Det är inte jag.
Hur har det här påverkat dig?
– Jag har varit jävligt ledsen i tre dagar. Och jag har varit arg på mig själv, för att jag inte har gjort min läxa och läst på, säger Rutger Starwing, som fortfarande har kvar att reda ut varför och av vem han blev förd bakom ljuset så att Per Ridne kunde få en fallskärm värd över fem miljoner kronor.