Det tog två år – men nu är Niklas Borg (M), kommunstyrelsens ordförande, och hans arbetsgrupp klara med sin rapport med förslag på vad behöver göras för att motverka och bryta segregationen i Linköping.
– Ett stort ansvar vilar på oss som tillhör majoritetssamhället. Vi måste utmana myndigheter, företag, organisationer att agera. Det kan vara en fråga om liv och död, sa Miriam Zwörner från studieförbundet Bilda, under en presskonferens på fredagen då rapporten presenterades.
– Ja, det kommer att kosta pengar. Men hellre det än utanförskap, sa Miriam Zwörner.
När Niklas Borg 2019, utan närmare samråd med andra, satte ihop en arbetsgrupp av utomstående personer för att diskutera fram åtgärder mot segregation och utanförskap i Linköping väckte det en del frågor och kritik.
Niklas Borg räknar med att frågor och kanske ”oreda”, som han säger, kan uppstå igen nu när rapporten presenteras.
– Det här är inte ett arbetssätt som vi i politiken är vana vid. De förslag vi har satt ihop i rapporten är helt ofiltrerade. Eventuellt är en del inte politiskt gångbara. Men det blir uppgiften för mig och andra att ta med förslagen in i politiken, säger Niklas Borg.
En annan av gruppens deltagare, Stadsmissionens Sanna Detlefsen, beskriver hur gruppen arbetat för att kartlägga problem som hindrar integration och föreslå lösningar.
– Vi stängde in oss i ett rum och öste ur oss allt som vi tycker inte fungerar. Det här är en vardag som är vanlig för oss inom Stadsmissionen, vi rör oss bland de människor som tillhör samhällets allra mest utsatta, sa hon.
Arbetsgruppens rapport omfattar dryga trettio sidor och ringar in problem och tar upp förslag inom skolan, fritidsverksamhet, stadsplanering, arbetsmarknad och trygghet. Det finns exempelvis förslag om praoplatser för ungdomar i andra stadsdelar än där de bor – eftersom det finns unga som aldrig lämnar sitt närområde.
Arbetsgruppen har bestått av tolv personer från olika verksamheter.
Har personer som direkt är berörda, som lever i utanförskap, varit med i arbetsgruppen?
– Nej, men vi som är med möter de här personerna väldigt nära. De har varit med indirekt, beskriver Anna Lövheim, som arbetar med samhällsfrågor och mänskliga rättigheter.