Ett ständigt aktuellt ämne efter kommunvalen är de fallskärmar som avgående heltidspolitiker har rätt till. Förr var systemet generöst – där politiker som var 50 år eller äldre kunde plocka ut en visstidspension, motsvarande 65 procent av sitt arvode, ända till den dag de fyllde 67. År 2014 gjordes systemet om i grunden – med målet att pensionen och fallskärmarna skulle efterlikna villkoren för kommunanställda. I dag har politiker rätt till omställningsstöd i maximalt tre år.
Frida Törnqvist, kommunens kanslichef, förklarar hur reglerna ser ut i Linköping:
– För att ha rätt till omställningsstöd behöver man ha haft ett politiskt uppdrag på minst 40 procent av en heltid. Därefter får man rätt till tre månader per intjänat år. Har du suttit en mandatperiod får du alltså ett års omställningsstöd.
Ett ytterligare krav, för att få omställningsstödet utbetalt, är att politikern antingen går vidare till ett nytt arbete eller studier – alternativt aktivt söker en ny sysselsättning. Storleken på omställningsstödet beror på flera faktorer.
– Om du går vidare till en lön som är lägre än den du hade som kommunalråd kan du få en ersättning för mellanskillnaden. Tanken är att du inte ska förlora alltför mycket på att ta ett förtroendeuppdrag. Om du går vidare till ett jobb med högre lön är det ingen fråga överhuvudtaget, säger Frida Törnqvist.
– Om inkomsterna skulle förändras under utbetalningstiden finns ett redovisningskrav. Då kan omställningsstödet dras in, fortsätter hon.
Ersättningarna till avgående kommunpolitiker har under alla år uppmärksammats av media – och stuckit i ögonen på skattebetalarna. Niclas Lindahl, förhandlare på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), berättar att det var en av orsakerna till att systemet gjordes om.
– Arbetsmarknaden, de politiska uppdragen och hur rörlig man är har förändrats och det behövdes en modernisering. Det fanns en hel del kritik mot det gamla systemet, mycket medialt, vilket även gjorde att det inte längre var lämpligt.
Var det mer generöst förr?
– Det korta svaret är ja. Men det gamla systemet byggde på en annan typ av pensionssystem, säger Niclas Lindahl och fortsätter:
– Det nya systemet syftar till att du ska ställas om från det politiska uppdraget till en anställning – likväl som vi har omställningsavtal för arbetstagare på svensk arbetsmarknad. Det tidigare systemet hade inte samma krav på aktivitet.
Anser du att ett sånt här omställningsstöd inte borde sticka i ögonen på skattebetalarna?
– Om du är frånvarande från ditt ordinarie arbete under ganska lång tid, för att ta ett politiskt uppdrag, har det hänt något med den karriären. Vi bedömer att omställningsstödet behövs för att det ska gå att känna trygghet i att ta ett politiskt uppdrag.
Mari Hultgren (S), som under förra mandatperioden var kommunalråd och vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, är en av de politiker som efter höstens val har beviljats omställningsstöd. Hon kan få 35 707 kronor i månaden – vilket motsvarar 428 000 kronor över ett år. Men planen är inte att hon ska ta del av hela stödet.
– Vid årsstämman, när styrelsen i Linköping Science Park skiftar och jag blir ordförande, höjs mitt arvode igen. Därför får jag bara omställningsstöd en kort period – till april. Sen är jag inte i behov av det, säger hon och fortsätter:
– Jag har sett över min arbetssituation på min ordinarie arbetsplats, som lärare, och jag har rätt att gå tillbaka och pressa ut en person som har jobbat som heltidsvikarie där. Men det kändes inte rätt att göra, då jag jobbar i en verksamhet som bygger på förtroende och tillit. Därför gör vi så här istället – att jag får omställningsstöd.
Utöver den stundande ordförandeposten i Science Park-bolaget är Mari Hultgren redan i dag bland annat ordförande i bygg- och miljönämnden och vice ordförande i Räddningstjänsten Östra Götaland.
Hur ser du på den här typen av omställningsstöd?
– Det behövs under en kort period – men det får inte bli så att det pågår en hel mandatperiod. Det kravet ska man ändå ha på sina politiker, att man kommer vidare i livet, säger Mari Hultgren och fortsätter:
– Att vara politiker ska inte vara en karriär i sig, och man ska inte sko sig på systemen, men man ska inte heller missgynnas av att vara engagerad politiskt. Att vara förtroendevald innebär att man offrar karriärmöjligheter i sitt ordinarie arbete och skänker det till samhället.
Även Åsa Wennergren (L), som har beviljats 19 932 kronor i månaden i ett år, planerar att så snart som möjligt göra sig oberoende av omställningsstödet. Efter valet är hon fortsatt gruppledare för Liberalerna och sitter i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.
– Jag lämnade ju min tjänst som rektor för politiken och mitt mål är att jobba inom den profession jag har. Men min första prioritering är att jag vill fortsätta att vara gruppledare för Liberalerna, vilket motsvarar cirka 50 procent av en heltid, och då är det inte helt lätt att på minuten hitta ett jobb som går att kombinera, säger hon och fortsätter:
– Men jag vill verkligen ut och jobba i verksamheten – helst som rektor.
Och ett sånt här omställningsstöd behövs för politiker?
– Jag har funderat mycket på det där, och har varit skeptisk till reglerna för riksdagen, där man kan få ersättning utbetalt i flera år. Det omställningsstödet som vi får är däremot under en så kort tid och syftar mest till att man ska hinna söka ett nytt jobb. Under en valrörelse är jobbsökande inget som man lägger fokus på.
Det är kommunfullmäktiges presidium som hanterar politikernas ansökningar om omställningsstöd. I veckan beviljades Erik Östman (M), som tidigare var kommunalråd och barn- och ungdomsnämndens ordförande, 9 509 kronor i månaden i ett år. I dag arbetar han som expert på branschorganisationen Företagarna i Stockholm.
– Det är inte så konstigt att vi får det här omställningsstödet. Det är till för att få ut politiker i arbete och under den processen har man ett antal omkostnader. Om man har arbetat politiskt under många år är många gånger de erfarenheter och kunskaper man har från sitt gamla jobb ganska obsoleta. Då kan det behövas en tid att komma in i ett nytt arbete eller studera, säger Erik Östman.
– Jag liknar det här vid anställningsvillkor på arbetsmarknaden. Det är en förmån man har, och reglerna är rimliga, fortsätter han.