Under ett års tid har kammaråklagare Kajsa Malmström och polisinspektör Therese Aldén arbetat med att lagföra persner som deltog i upploppen i Skäggetorp.
Kammaråklagare Kajsa Malmström och polisinspektör Therese Aldén har mycket att göra.
Kajsa Malmström leder förundersökningarna efter upploppen på skärtorsdagen och påskdagen i Skäggetorp för ett år sedan. Under året som gått har hon åtalat 14 män för inblandning i kravallerna och fått 13 fällande domar i tingsrätten och åtta i hovrätten. Hon har haft tre stora rättegångar i tingsrätten och två i hovrätten. Men arbetet är långt ifrån över.
När vi träffas har hon exakt en timme på sig innan hon ska i väg på ännu en häktningsförhandling mot en misstänkt stenkastare.
– Vi har ett nytt gäng på gång in. Sedan har jag åtalstid till nästa vecka för ett annat gäng. Sedan börjar hovrättsförhandlingen avseende den tredje gruppen på tisdag, säger kammaråklagaren.
Som om inte det vore nog måste hon dessutom yttra sig till riksåklagaren över de dömda män som vill driva sina fall ända till Högsta domstolen.
Therese Aldén har också fullt upp. Hon är polisens utredningsledare och basar över den grupp på i dagsläget åtta polisanställda som utreder alla misstänkta efter upploppen.
– Det är så många misstänkta. Vi har hittat ett arbetssätt där vi hanterar mellan fem och sex misstänkta per gång. För det är hanterbart, säger polisinspektören.
Kajsa Malmström liknar utredningsarbetet vid ett maratonlopp:
– Vi måste vara uthålliga. Vi har nog passerat en mil av de drygt fyra mil som ett maratonlopp är. Till sommaren kommer vi inte att ha passerat två mil.
Under utredningsarbetet har hittills omkring 55 personer identifierats som misstänkta för grovt sabotage mot blåljusverksamhet.
– När vi närmar oss sommaren är förhoppningen att vi ska ha hunnit väcka åtal mot 25 personer. Sedan har vi ett 30-tal till personer som är identifierade. Men det kan hända att några faller bort, säger Therese Aldén.
För en utomstående kan det vara svårt att förstå att utredningsarbetet tar så lång tid. De identifierade stenkastarna finns på film. Men det har varit ett mödosamt arbete att skaffa sig en överblick över filmmaterialet och identifiera de skyldiga.
Polisen gick i ett tidigt skede ut och vädjade till allmänheten om att skicka in sina egna filmer. Till det kommer polisens eget filmmaterial från fasta kameror, drönare och de små kameror, så kallade kroppskameror, som vissa poliser bar under upploppen.
– Det skickades in filmer som berörde alla städer som drabbades av upplopp. Vi var tvungna att sortera. Först gällde det att hitta alla filmer som berörde Linköping och sedan var vi tvungna att avgöra om filmerna var från torsdagen eller söndagen. Sedan var tvungna att sortera materialet kronologiskt, säger Therese Aldén.
Polisen hade vädrets makter med sig. Skärtorsdagen var en regnig dag, medan påskdagen bjöd på solsken i Linköping.
– Det har varit tur när vi skulle sortera filmerna. Det är lätt att se om händelserna som filmats är från torsdagen eller söndagen, säger Kajsa Malmström.
Upploppen i Skäggetorp var kaotiska och för polisens del har det handlat om att med hjälp av filmmaterialet följa enskilda individer.
– Vi vill kunna följa vad person X har gjort under händelseförloppet. När kom X till platsen, vad gjorde han på platsen och när lämnade han platsen? Det gäller att kunna slå hål på invändningar som att ”jag kom bara till platsen för att jag var nyfiken” eller ”jag stod bara och tittade en liten stund, sedan gick jag”, säger Therese Aldén och fortsätter:
– En filmgranskare sitter och granskar allt material manuellt. Då behöver man utgå från hur personen är klädd och sedan sitta och titta på varje filmsnutt. När ses personen första gången i bild, hur rör den sig, vilka rör den sig med och vad gör den för något? Sedan måste vi titta på en annan film som visar förloppet från ett annat håll.
Det låter tidsödande?
– Det är oerhört tidsödande. Det är det som gör att det tar tid att få fram ett underlag. Sedan ska det här redigeras ihop till en film som vi kan visa i domstolen. Sedan ska det hållas förhör och göras husrannsakan.
För polisen krävs det flera arbetsdagar bara att följa vad en enskild person gjorde.
– Det är allvarliga brott så man måste ha en robust utredning. Vi måste titta på allt så att vi inte missar en sekvens som är till fördel för den misstänkte. Det tar oerhört mycket tid, men det är ju jätteviktigt. Det får vi inte tumma på, säger Kajsa Malmström.
Vilket filmmaterial har varit viktigast?
– Kärnan är polisens filmer. Men sedan blir allmänhetens filmer ett komplement, för de kan visa andra vinklar och det är ofta ljud på de filmerna. Helt plötsligt kan vi höra vad någon av våra misstänkta säger. En del av poliserna hade kroppskameror, men tyvärr var det inte så många kameror som fungerade. Eller så har man råkat sätta sin gula väst över kameran. Nu har vi helt andra förutsättningar, för nu har det införts fler kroppskameror, säger Therese Aldén.
– Alla tror att allt är filmat, men så är det inte, säger Kajsa Malmström.
Polisinspektör Therse Aldén och kammaråklagare Kajsa Malmström fortsätter att utreda påskupploppen i Skäggetorp. Deras arbeta är långt ifrån över.
Örebro var en av städerna som drabbades av kravaller i samband med Rasmus Paludans planerade koranbränningar och där har polisen haft ett större filmmaterial att arbeta med.
– Det skiljer sig åt mellan städerna hur mycket material man har. I Örebro har polisen fått in mycket mer material från allmänheten. I Örebro bor det mycket folk runt omkring i Sveaparken där kravaller utbröt, äger Therese Aldén.
Utifrån filmbilderna har åklagaren och utredningsledaren dragit slutsatsen att det fanns planering bakom upploppen. Vissa av de personer som var mest aktiva i stenkastningen var omsorgsfullt maskerade – och de personerna är av förklarliga skäl svårare att identifiera.
– Det är väldigt olika svårt beroende på om personerna varit maskerade eller inte. Samtidigt vill vi försöka att lagföra även dem som var maskerade, de har haft mer planering. Man vill inte bara plocka de lågt hängande frukterna. Jag tycker att det finns bevis för att en hel del av de personer som kom dit hade planerat att använda våld, säger Kajsa Malmström.
– De som var mest maskerade är de som har varit förberedda. Till skillnad från personer som kom dit omaskerade och hade en träningsväska över axeln. Det är hela skalan, säger Therese Aldén och fortsätter:
– Arbetet fortgår. Den som har deltagit i det här ska inte känna sig säker.
Kammaråklagare Kajsa Malmström uppger att cirka 55 misstänkta personer har identifierats efter upploppen i Skäggetorp.
På filmerna har polisens granskare sett upploppsmakare som bär på Ikea-kassar med stenar i.
– De här stenarna låg inte naturligt på platsen. Det materialet kom någonstans ifrån, säger Therese Aldén.
Kort efter kravallerna påstods det att det var gängkriminella, småbarnsmödrar och barn som deltog i stenkastningen. Vad är er bild?
– Vi har haft utredningar om barn som var under 15 år. Jag har också åtalet en man i 50-årsåldern. Det är en blandning av personer som är helt ostraffade och som verkar leva ett vanligt liv. Men sedan finns det personer som vi känner igen och som har kopplingar till gängmiljön. De har också varit där, säger Kajsa Malmström.
Arbetet med att identifiera stenkastarna pågår fortfarande.
– Så sent som i morse fick jag in nya promemorior om att man identifierat en person. Personer som är okända läggs ut för identifiering via de kanaler som vi har. Det har flera gånger varit så att poliser har stött på personer som inte tidigare varit kända.
Ni har arbetet med det här i ett år, tröttnar ni inte?
– Det här känns viktigt. Jag har jobbat som polis i 15 år och har varit områdespolis i Skäggetorp. Jag blir ledsen när jag ser vad som hände och hur det blev den här dagen. Både för dem som bor där och de kollegor som var där bara för att göra sitt jobb och upprätthålla demokratin, säger Therese Aldén.
– Men sedan är det viktigt för allas likhet inför lagen. Det kan inte vara så att vi bara lagför några och sedan struntar vi i resten, säger Kajsa Malmström.
Varken åklagaren eller utredningsledaren vet hur lång tid det kommer att ta innan den sista rättegången har hållits.
– Vi måste försöka hålla tempot uppe, säger Kajsa Malmström.
– Det beror på vad som händer i samhället i övrigt. Polisledningen har ändå sagt att det här är en viktig händelse och låtit oss jobba på. Vi har varit en grupp som jobbat i ett år. Men det är en konkurrens med det som händer i Stockholm, Södertälje och Eskilstuna, säger Therese Aldén.
Nyligen meddelade Högsta domstolen, HD, en vägledande dom som rör upploppet i Örebro. Två män som i hovrätten dömts till fängelse i fem år, respektive fem år och sex månader fick sina straff sänkta till fängelse i tre år, respektive tre år och tre månader. HD ansåg till skillnad från hovrätten att männen inte kunde hållas ansvariga för hela sammanhanget, utan enbart för det som ”konkret kunnat kopplas till deras eget agerande”.
Domen i HD leder sannolikt till att de personer som framöver åtalas för brott i Skäggetorp kommer att få lindrigare straff. Hittills har de personer som dömts för brott i Skäggetorp dömts till fängelse i upp till fem år.
– Domen i HD var ett kvitto på att vi gjort rätt. Vi har ägnat energi både åt att styrka hela händelsen, men också ägnat mycket energi på vad var och en har gjort. Det kommer inte att påverka vårt arbete. HD kom också fram till att det var ett grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Vi har jobbat med rätt rubricering. Sedan är det vissa saker som skiljer Örebro från Linköping. Det är lite svårt att veta exakt vilka konsekvenserna blir för oss, säger Kajsa Malmström.
Kan personer som redan dömts för inblandning i upploppen få resning efter att HD sänkt straffen?
– Nej, det är ingen resningsgrund. Domar som har vunnit laga kraft, där kan man inte få resning för att HD har sänkt straffet för någon annan, säger Kajsa Malmström, som ännu inte vet om HD tänker ta upp någon av domarna från Linköping till ny prövning.
Therese Aldén, som alltså tidigare arbetat som områdespolis i Skäggetorp, säger att upploppen innebar ett stort avbräck i polisens arbete i det socialt utsatta området.
– Många kollegor uttryckte sorg. De var ledsna, säger hon och fortsätter:
– De som jobbar som områdespoliser och ingripandepoliser gör ett fantastiskt arbete. De är en viktig del i det brottsförebyggande arbetet, men de har även varit en viktig del i vårt arbete med att identifiera personer. De har god personkännedom om de personer som bor i området. En del av de personer som områdespoliserna har identifierat kan vara personer som de har jobbat med under en längre tid.