En hemligstämplad rapport som länsstyrelsen beställt för att utvärdera insatserna efter explosionen på Ådalagatan 2019 riktar skarp kritik mot polisens samverkande förmåga. Den haltande samverkan mellan bland annat räddningstjänsten och polisen innebar att 51 dörrar i den drabbade bostadsföreningen bröts upp i onödan.
Att ersätta de uppbrutna dörrarna kostade bostadsrättsföreningen 1 254 625 kronor. Efter attentatet försökte föreningen få ersättning från Polismyndigheten. Efter utdragen korrespondens landade frågan i att föreningen inte fick några pengar.
Polismyndigheten betalar inte självklart för saker som polisen har sönder. Bland annat har det betydelse om den som drabbats av skada får pengar från ett försäkringsbolag.
– Vi fick stå för en stor del av kostnaden för de trasiga dörrarna själva. Vi blev förbryllade när vi hörde att polisen hade skaffat huvudnycklar till andra hus. I princip alla i vår styrelse stod där utanför huset men ingen av oss fick en fråga om huvudnyckel, säger Christoffer Lundholm, ledamot i bostadsrättsföreningen Linnégatan 7.
Christoffer Lundholm berättar att han och andra i styrelsen erbjöd sig att hjälpa till att skaffa fram huvudnycklar åt polisen.
– En polis vi pratade med diskuterade med sina kollegor över radion. Sen kom han tillbaka till oss och sa att alla dörrar redan var uppbrutna.
När bomben exploderar på Ådalagatan klockan 09.01 den 7 juni 2019 krossar tryckvågen så gott som alla fönster även i fastigheten tvärs över Hamngatan, i bostadsrättsföreningen Linnégatan 7. I insatsen haltar samverkan mellan räddningstjänst, sjukvård och polis på platsen om hur sökandet efter skadade ska gå till. Räddningstjänsten söker igenom alla lägenheter. Fyra timmar senare beslutar polisen att en ny sökning måste ske, för att försäkra att ingen skadad finns kvar.
Sökandet innefattar även alla lägenheterna i bostadsrättsföreningen Linnégatan 7. När aktionen är klar står totalt 51 dörrar, 38 lägenhetsdörrar och 15 säkerhetsdörrar till källare, vindar och förråd uppbrutna i fastigheten.
I den utvärdering som en extern konsult gjort av insatsen vid Ådala-bomben, på uppdrag av länsstyrelsen, står det: ”Vid intervjuerna (med personer som var med vid räddningsinsatsen, reds anm) har det framkommit att polisen gjorde bedömningen att det tog för lång tid att få fram huvudnyckel varför man valde att med våld bryta upp ett stort antal dörrar.”
– De trasiga dörrarna gjorde sen att folk inte kunde flytta tillbaka på ett bra tag, säger Christoffer Lundholm.
Saneringsbehov fördröjde också återflyttningen. Men de sönderbrutna dörrarna tvingade föreningen att köpa in Securitasvakter för att skydda fastigheten mot inbrott när dörrarna inte gick att låsa. Christoffer Lundholm och hans kollegor i styrelsen la ned veckors arbete på kontakter med försäkringsbolag och på att hitta och kontraktera byggfirmor som kunde leverera och montera nya dörrar, förutom att hantera övriga skador från bomben.
Christian Winkler, chef för polisområde Östergötland, skriver i ett mejl till redaktionen att polisens utgångspunkt är att använda nycklar då utrymmen måste genomsökas, men att polisen prioriterar att snabbt hitta skadade.
Enligt Polismyndighetens reglemente kan myndigheten betala ersättning för sånt som skadats i polisiärt arbete, om den som drabbats av skada ansöker om det. Sådana ärenden utreds av polisens nationella rättsavdelning. Den sökande måste precisera skador och lämna kvitton. Om sökande får ersättning från försäkringsbolag så betalar myndigheten inte, eller kan betala en delsumma efter att försäkringsersättning har räknats av.
Styrelsen för Linnégatan 7 sökte ersättning från sitt försäkringsbolag eftersom fastigheten skadats på annat sätt, bland annat behövde samtliga fönster bytas. Försäkringsbolaget betalade en klumpsumma för bombskadorna. Senare meddelade Polismyndigheten att föreningen inte hade rätt till ersättning för dörrarna.
– Vi fick runt tjugo procent av kostnaderna för dörrarna från försäkringsbolaget. Resten blev vi tvungna att betala själva, säger Christoffer Lundholm.
Han beskriver att styrelsen inte orkade ta ärendet vidare för att försöka få en annan utgång:
– De första veckorna hade jag fullt upp dag och natt. Jag behövde ta in offerter på nya dörrar, det var lång leveranstid, jag var stressad. Till slut har man ingen ork att hålla på mer.
Polisen har enligt polislagen rätt att använda våld "för att genomföra en tjänsteåtgärd", om det "med hänsyn till omständigheterna är försvarligt".