Regionpolischef Ulrika Herbst är uniformsklädd. Strykt skjorta och slips under den svarta tröjan med polisemblem. När hon tar till orda gör hon det med bestämdhet. Rösten lika självklar som kroppsspråket. Här finns inget utrymme för slarv. Det är bara veckor kvar till pensioneringen men att slå av på farten är omöjligt. Inte med det senaste årets facit färskt i minnet. Fem gängrelaterade mord i Linköping. Fem resurskrävande utredningar. Ingen person dömd.
Under 20 års tid har hon sett hur den grova, organiserade brottsligheten flyttat fram positionerna – ofta har polisen varit ett, ibland flera, steg efter. Nu finns risk för sprickbildning i hela samhällskontraktet, menar hon.
– Den organiserade brottsligheten är systemhotande och i förlängningen ett hot mot vårt demokratiska system, så allvarligt är läget. Trots att polisen nationellt haft framgång i mycket och satsar stenhårt räcker det inte.
Så vad var det som hände? Hur kunde den organiserade brottsligheten få ett försprång och hur kunde samhället halka efter? Ulrika Herbsts spontana svar är att hon inte har den kunskapen men hänvisar i nästa andetag till forskning och rapporter som pekar på tre faktorer som bidragit till det läge vi befinner oss i idag. Fri rörlighet mellan länder, digitalisering och utanförskap.
– Både fri rörlighet och digitalisering är i grunden något positivt som fört oss framåt, men det har också möjliggjort ny kriminalitet, brottslighet som måste bekämpas på andra och nya sätt. När vi pratar om utanförskapet kan man se hur bristen på integration skapat väldigt stora problem. Det finns så många i dag som inte ser någon anledning till att vara en del av samhällskontraktet.
Har det funnits en naivitet från samhället och polisen?
– Nja, inte generellt. Vi måste komma ihåg att sammanhanget såg helt annorlunda ut för 20 år sedan. Det finns idag brottslighet som vi utan tvekan hade behövt skaffa oss kompetens kring så snart den började uppstå, men vi hade ingen aning om då att den fanns.
I en ny forskningsrapport från Linköpings universitet konstaterar polisforskaren Stefan Holgersson att Polismyndigheten på ett framgångsrikt sätt lyckats förmedla till allmänheten att verksamheten är på rätt väg när det kommer till bekämpandet av gängkriminalitet. Det är en bild som, enligt rapporten, inte överensstämmer med verkligheten.
"Att initiera insatser, starta projekt eller hänvisa till en ny metod har varit ett sätt att skapa en tillit och förhoppning om att polisen är på rätt väg – bara polisen får lite tid//...// Ett av de stora problemen inom den svenska polisen är bristfälliga analyser och utan att detta förändras är det svårt att se att polisen har förutsättningar att lyckas med sina föresatser. Den bild som förmedlas av Polismyndigheten ger emellertid ett helt annat intryck", skriver Holgersson i rapporten.
Någon skulle kunna argumentera att Ulrika Herbst under intervjun gör sig skyldig till precis det som nämnd forskningsrapport kritiserar – hänvisar till nya projekt och arbetsmetoder som håller på, eller ska, implementeras och som ska ge Polismyndigheten förbättrad kompetens och kapacitet. Fler poliser, nya kunskapsområden, mer samverkan.
– Men det kommer ta tid och det kommer krävas tuffare insatser från olika håll. Vi kommer att bli bättre och bättre i samverkan med andra aktörer. Vi vet av erfarenhet att när det krävs är polisen och samhället duktiga på att hitta nya metoder för att komma framåt.
Polisen har fem öppna mordutredningar i Linköping - kommer de att klaras upp?
– Det varierar men generellt är det svaga prognoser. I vissa fall är det väldigt dålig prognos eftersom ingen i offrets omgivning talar med oss samtidigt som det inte finns tillräckligt med teknisk bevisning. Det gör att vi kan hamna i ett läge där vi måste fundera på om vi ska lägga ner utredningen. Samtidigt kan en utredning öppnas igen om nya uppgifter tillkommer.
Vad gör det med förtroendet för polisen, att ingen person kunnat dömas för det här?
– På sikt tror jag att det kan skada förtroendet.
I takt med ett växande utanförskap har Ulrika Herbst och hennes kollegor inom polisen sett en stegrande tystnadskultur som fått grepp om såväl de kriminella som deras offer och anhöriga. Idag är det inte ovanligt att en person som blivit skjuten vägrar lämna information till polisen.
– En dödligt våldsutsatt person som inte avlidit talade med oss förr, men det gör man inte i dag. Runt gängen finns en rädsla. Vi kan inte säga att tystnadskultur gör det omöjligt för oss att lösa brott, men visst är det en betydande svårighet.
Ulrika Herbst lämnar inte mycket utrymme för småprat, det auktoritära hos henne är ständigt närvarande. Hon är lika delar trevlig och bestämd när hon gör klart för reporterteamet att fotograferingen inte får ta för lång tid. "Nu får du väl vara klar snart", säger hon med skarphet i rösten efter några minuter.
I 30 år har hon arbetat som polischef och har haft sin nuvarande tjänst sedan 2015. Den nuvarande indelningen med polisregioner ser hon som en styrka, inte minst när det sker flera händelser av större karaktär – som det senaste året i Linköping.
– När läget blir som här i Linköping påverkar det polisens övriga arbete, men eftersom vi är en region kan vi få stöd och resurser från andra håll. Tillsammans är vi många. Men det är klart att så här stora utredningar tar mycket resurser.
Kommer vi se nya mord i Linköping i år?
– Jag tror... Vi kommer att vända utvecklingen, det är jag helt övertygad om, men det kommer ta längre tid. Jag skulle inte hålla det för uteslutet att den gängproblematik och de konflikter vi har att hantera nu kommer leda till ytterligare grövre brott.
Inredningen i konferensrummet Akvariet i polisens lokaler på Garnisonsområdet är sparsmakad. Kala, gröna väggar, grå kontorsstolar. Bord i björkfaner. Intervjutiden är snart slut och Ulrika Herbst sträcker på sig. Gör sig redo att svara på en sista fråga.
Kommer gängkriminaliteten vara bekämpad om tio år?
– Då kommer vi ha kommit en bra bit med att stävja de problem som vi ser idag är frukterna av det dödliga våldet. Vi kommer vara väsentligt fler inom polisorganisationen med fler kompetenser och ökad förmåga. Men jag är också säker på att det tillkommit annan brottslighet som kommer vara en utmaning för oss. Kanske kommer vi säga samma sak då: varför såg vi inte den här brottsligheten komma?