– Det här är en tragisk och fruktansvärd händelse. Jag menar att vi har ett mycket gott bevisläge. Hela händelsen finns på övervakningsfilm och flera vittnen var också på plats när det hände, säger chefsåklagaren Malin Axelsson som är förundersökningsledare i fallet.
På fredagen lämnade hon in ett åtal mot 40-åringen, baserad på en polisutredning på 508 sidor. Det är polisens samlade ansträngningar för att ta reda på hur och varför Sanije, 44, mamma till åtta barn, inte lever längre. Mannen åtalas för mord och grovt olaga hot.
"Gärningen har haft karaktären av en avrättning" skriver Axelsson i sin stämningsansökan.
De 508 sidorna fylls av förhör med vittnen. Människor som befann sig på Linköpings resecentrum den soliga förmiddagen den 15 april i år, och plötsligt blev vittnen till ett blodigt överfall i gångtunneln under spåren när 40-åringen, tidigare sambo med Sanije, drar fram en kniv och överfaller henne bakifrån när hon är helt oförberedd. Det är också förhör med socialsekreterare, poliser, räddningstjänstpersonal, advokater, vänner, släktingar. Det är listor på sms- och telefonkontakter, bilder på mordvapnet, beslag från husrannsakningar.
Det finns förstås också ett förhör med den mordmisstänkte 40-åringen, som polisen grep 16 minuter efter att det första larmet om mordet ringdes in till SOS – blodig, med det misstänkta mordvapnet intill sig, utpekad av vittnen som gärningsman.
Förhöret med 40-åringen är på ett sätt det som minst ger svar på frågan varför Sanije är död. Vid tidpunkten för gripandet medgav 40-åringen både till polis och häktespersonal att han dödat sin tidigare sambo. En av de poliser som är först på platsen, som stormar ned för trapporna till gångtunneln, vittnar i en skriftlig tjänsteanteckning om hur han ser en livlös kvinna på marken, intill henne ligger 40-åringen med en mobil i handen. ”Jag uppfattar att han fotar eller filmar. Jag ser att han är nöjd, som att han log” beskriver polisen. Han drar bort 40-åringen från kvinnan, som omhändertas av räddningstjänstpersonal. När polisen frågar 40-åringen vad han har gjort, svarar mannen att han dödat kvinnan som ”en hämnd” för att någon annan i hans familj har dött tidigare.
En annan polis vittnar skriftligt om att han upplevt 40-åringen som likgiltig inför det som skett. ”Han är väl medveten om att han har tagit livet av kvinnan. Jag upplever att han inte har någon ånger” skriver polisen.
Andra vittnen som senare hörs av polis berättar att 40-åringen varit arg på Sanije och missnöjd över att hon valde att separera ur deras förhållande flera år tidigare. Flera personer beskriver, vilket vi också rapporterat om tidigare, att relationen präglades av ett hedersförtryck som fortsatte även efter separationen. Vittnenas berättelser handlar om släkter som inte är sams och upplevda oförrätter. De beskriver också vad vi berättat om i tidigare artiklar om mordet: Att socialtjänsten inte insåg att Sanije levde under hot och inte förstod riskerna. Kanske, menar några vittnen, förstod Sanije inte själv vidden av allvaret eftersom hon var fostrad i en hederskultur där övergrepp ingår.
Flera vittnen beskriver att Sanije byggt upp ett eget liv efter separationen med utbildning, jobb och bostad. De säger att de tror att det väckte ilska och avundsjuka hos exmannen, som levde ett dokumenterat oordnat liv med missbruk och kriminalitet.
Flera vittnesmål innehåller också uppgifter om konkreta hot som 40-åringen uttalat mot Sanije i närtid och polisens tömningar av hennes och 40-åringens mobiltelefoner visar att han ringt och skickat sms till henne i mycket stor omfattning månaderna före mordet. Vissa sms är hotfulla. Några vittnen berättar att han kallat henne förnedrande tillmälen då de tvingats mötas i rättssalar eller vid umgängen med barn.
Socialtjänsten i Tranås kommun, som har omhändertagit två av Sanijes och 40-åringens gemensamma barn, har utrett sin egen hantering av familjen och kommit fram till att socialförvaltningen inte begrep att Sanije var ett högriskfall eftersom hon levde i romsk kultur med hederstänkande. I polisutredningen säger en anhörig nu att separation och omhändertagna barn gav mannen skäl att hämnas på henne med stöd från släktnätverk.
Men 40-åringens egna förklaringar till hans agerande ger inga tydliga svar. I flera polisförhör har 40-åringen svarat att han mått psykiskt dåligt och inte haft mediciner. Han säger att han hört röster som sagt åt honom vad han ska göra. Han minns inte när han åkte till Linköping på dagen för mordet. Han har sagt att röster sa åt honom att ta med en kniv och att han inte minns vad som hände sen.
Under rättegången om några veckor kommer 40-åringen att få förklara sig ytterligare.