Vattnet rinner två vägar från Bjärka-Säby norrut till Hamra, dels genom Kinda kanal, dels i Stångåns gamla åfåra. Det är fördämningar i den sex kilometer långa åfåran som Tekniska verken nu vill riva – vid Kvarntorp, Skälstorp och Knutsbro (Hovetorp äldre). Planerna möter protester.
– Det är ett oerhört drastiskt ingrepp, mitt i eklandskapet som är ett riksintresse. Vattnet skulle sjunka med över två meter och det skulle bara bli en rännil kvar, säger Mats Lindberg.
Mats bor i det som en gång var Hovetorps kombinerade järnvägsstation och postkontor. Från det inglasade uterummet är det fin utsikt över Flogen, en uppdämd sjö som försvinner om fördämningen vid Knutsbro rivs. Hans och många andras villor och sommarstugor lär förlora i värde.
– Men sådant är sekundärt. Det primära är vad som händer med miljön och naturen. Här finns jagande havsörnar och fiskgjusar. Det lär finnas flodpärlmussla, som är en rödlistad art. Här finns ekoxar och dårgräsfjärilar. Vad händer med grundvattnet, med ekarna? Folk vandrar i eklandskapet längs de stora vattenspeglarna, andra paddlar kanot. Vid Bjärka-Säby finns en populär badplats. Tekniska verken har tittat på fiskperspektivet, vilket är nog så viktigt, men man måste se till helheten, poängterar Mats.
Tillsammans med grannar utmed ån har Mats bildat föreningen Hovetorps Naturvänner.
– Vi är ingen arg kampgrupp, vi vill bara att Tekniska verken utreder alla konsekvenser. Och vi vill få information. Vi fick reda på det här projektet av en ren slump, när Tekniska verken provtömde dammarna, berättar Mats.
Varför vill då Tekniska verken riva fördämningarna? Det hela bottnar i det så kallade vattendirektivet från EU, berättar Ola Palmquist, som är affärsenhetschef för vattenkraft på Tekniska verken.
– Där det är möjligt ska vattenvägar återskapas till "opåverkat tillstånd". Sverige har fått en del kritik för att vi inte lever upp till det här direktivet, berättar Palmquist.
Tekniska verken har låtit en konsultfirma gå igenom bolagets alla dammar och vattenkraftsanläggningar.
– Vi vill inte sitta i baksätet och vänta på att någon myndighet säger åt oss vad vi ska göra. Vi tar hellre initiativet till åtgärder själva. Därför har vi gjort en prioriteringslista på var vi kan uppnå största möjliga biologiska nytta till lägsta möjliga kostnad. Och de här dammarna i Stångån kommer väldigt högt upp på den listan, säger Palmquist.
Vid Brokind och Bjärka-Säby finns planer på att ordna möjligheter för fisken att vandra förbi fördämningarna. Tillsammans med dammrivningarna i Stångån skulle det ge fisken fri väg mellan Horn och Sturefors. Men till Ärlången tar de sig inte, för vid slottet har greve Bielke ett kraftverk.
– Det är klart att nyttan med vårt projekt skulle vara mycket större om fisken tog sig förbi även där. Men några sådana diskussioner har vi inte fört än, det får bli en senare fråga, säger Palmquist.
1962 byggdes Hovetorps nya kraftverk, som tar sitt vatten från Kinda kanal. Sedan dess är genomströmningen i den gamla åfåran minimal, men tack vare fördämningarna är ån bred och bildar på några ställen små sjöar.
– River vi fördämningarna måste vi minska produktionen i Hovetorp och släppa på mer vatten i åfåran. Ett syfte med projektet är ju att fisken ska få tillgång till strömmande och forsande vatten, något som är väldigt viktigt för en del arter, berättar Palmquist.
Att helt återställa Stångåns utseende på den här sträckan är inte realistiskt.
– Då skulle vi få stänga ner både Kinda kanal och kraftverket i Hovetorp. Det är ett relativt stort kraftverk som har ganska stor betydelse för stabiliteten i elnätet, säger Palmquist.
Ola Palmquist betonar att planerna befinner sig i ett tidigt skede. Inom några veckor ska de som berörs mest bjudas in till ett samrådsmöte. Tekniska verken håller också på med en miljökonsekvensbeskrivning för att ge svar på just sådana frågor som Hovetorps naturvänner ställer. Länsstyrelsen tittar på hur värdefulla kulturmiljöer påverkas, som den gamla kraftverksmiljön vid Knutstorp och resterna av Bjärkaholm, en borg som uppfördes av Bo Jonsson Grip på 1300-talet.
Före årsskiftet räknar Tekniska verken med att lämna in en ansökan till mark- och miljödomstolen. Ola Palmquist konstaterar att det alltid finns motstående intressen vid den här typen av ingrepp.
– Tyvärr är det så. Det skulle gynna fisken som behöver strömmande vatten, men missgynna andra arter och en del människor.