I december är det dags för klimattoppmöte i Paris, och Svenska kyrkan vill ge möjligheten för alla att göra sin röst hörd och sända uppmaningar till ledarna på toppmötet. Därför har Pilgrimscentrum i Vadstena tagit initiativ till en pilgrimsvandring för klimatet, Ekovandringen. Den börjar i Uppsala och går till Lund, och knyter samman Sverige med en norsk-dansk-tysk pilgrimsvandring som fortsätter ner till Paris.
På tisdagen nådde gruppen Sankta Maria-kyrkan i Johannelund, och på onsdagen vandrade de utmed Stångån och genom stan upp till Linköpings Domkyrka.
Att gå pilgrimsvandring för klimatet hör inte till vanligheten, men passar väl in i kyrkans värdegrund, menar Emma Thorén, präst vid Pilgrimscentrum i Vadstena och samordnare av vandringen från Uppsala till Lund.
– Vi har inte fokuserat på det här de senaste hundra åren, men tittar man i Bibeln står det en hel del. Människan har delat upp relationerna till varandra, till naturen och till Gud, men egentligen är allt samma relation. Så om man förbättrar en del av den så förbättrar man även resten.
Per-Gunnar Linnér från Umeå är den som går längst av de nuvarande vandrarna i gruppen. Han anslöt i Nyköping och ska gå till Landskrona.
– Man blir lite beroende av att gå. Det är ett ganska kul sätt att uppleva sitt land och se natur och städer.
Maria Brolinsson från Vadstena anslöt i Johannelund på onsdagmorgonen. Hon ska gå i fyra dagar - till Vadstena kloster.
– Jag går för klimatet och pilgrimstanken. Det ger något för både kropp och själ.
Hon blev introducerad till pilgrimsvandrandet av en präst och har sen fortsatt. Den första vandringen gick i Skåne, från Lund. Sen blev det 35 mil på den berömda pilgrimsleden till i Santiago de Compostela.
– Sen dess är det svårt att sluta. En del är beroende av kaffe, jag är beroende av att gå, säger hon med ett leende.
Vandringen har med sig ett dokument med namnunderskrifter från alla som vandrar, som uppmanar till omvändelse i sättet att förbruka jordens resurser. Dessutom medförs en vattenflaska som fylls från varje rastplats.
– Varje kväll har vi en vattenceremoni. Då fyller vi på flaskan från platsen vi är på, berättar Ingmar Hagerfors från Pilgrimscentret i Vadstena.
Dessutom vattnas de 64 ekar som planterats utmed sträckan och som ska stå kvar och påminna om frågan med flaskan. Framme i Paris är flaskan fylld med såväl konkret vatten som förhoppningar om ett bättre klimat.