Petra Lindahl tröttnade på personalbristen inom äldreomsorgen och arbetar numera i sjukvården, trots att hon gillade att jobba med äldre.
CORONAPANDEMIN
– Applåderna för oss inom äldreomsorgen ger inte mer i lönekuvertet och jag tror inte att intresset för omsorgsyrket kommer att öka efter pandemin. Så sa Petra när vi sågs för ett år sedan.
I dag tycker hon att hon fick rätt. Hon pekar på de lite olika villkoren som offentligt och privat anställda har.
– Kommunal fick varsla om strejk innan Vårdförbundet gick med på samma löneavtal som anställda inom kommunal omsorg - och de 5 000 kronor i bonus som anställda inom offentlig vård fick före jul, det fick inte vi andra, säger hon.
I dag bor inte Petra kvar i Linköping. Hennes arbetsgivare erbjöd ett jobb i Göteborg och hon tog chansen och följde med.
Den stora skillnaden inom omsorgen, under våren och från hösten och framåt, är att skyddssituationen är så mycket bättre, konstaterar hon.
– I våras fick vi i princip signera ut munskydd, säger hon.
På många sätt tyckte hon att jobbet i Göteborg var sämre än i Linköping. Bland annat var det ständig underbemanning, något som gjorde att hon till slut sa upp sig.
I dag är hon undersköterska på Kungälvs lasarett. Hon saknar omsorgsarbetet, men på ett sjukhus är arbetsuppgifterna fler och det gör jobbet lite mera spännande, tycker hon.
Petras plan är att utbilda sig till specialistundersköterska. Valet står mellan palliativ vård och akutsjukvård. Just nu lutar det mest åt akutsjukvård.
– Men som det är nu kan jag jobba hur mycket som helst, så det blir inte mycket tid över till studier, säger hon.