Kim jobbar på Brushanen, ett vårdboende som förra året togs över av Attendo. Vårdboendet har 29 lägenheter, varav två är parlägenheter, och finns i centrala Linköping. Kim heter egentligen något annat och vill vara anonym.
Enligt Kim händer det incidenter på Brushanen hela tiden, vissa mer allvarliga än andra. En döende patient fick feber vilket en vikarie kollade och registrerade, men gjorde ingenting åt saken.
– Det var upprörande, men vikarien hade ingen erfarenhet och visste inte vad man skulle göra. Det kommer hela tiden folk som inte vet vad de ska göra. Många kämpar och gör sitt bästa men när de lämnas ensamma, eller när det är alldeles för få, vilket händer ofta, då drabbas brukare. Vi skriver avvikelser – det vill säga saker som inte borde ha hänt – varje vecka. Det är det enda som vi kan göra, man hoppas att kommunens kvalitetsenhet kontrollerar dessa avvikelser.
Kim har reagerat starkt på ett mejl som en chef skickade till ett antal anställda, vilket vi också har tagit del av. Det stod att om X (personens riktiga namn skrevs i mejlet) kommer till jobbet och "beter sig konstigt" ska man omedelbart ringa chefen. Om denna person uppförde sig normalt skulle hen jobba sitt pass som vanligt. Om inte, skulle de gå underbemannade.
– För personalen är det väldigt svårt att avgöra vad det innebär att "bete sig konstigt". Varför ska vi avgöra om personen är "normal" och får jobba med de äldre eller om personen inte är normal och inte får jobba? Det ska arbetsgivaren göra. Personalen sliter och har varken tid eller kompetens att avgöra det. Dessutom har den personen redan jobbat ett tag. I mejlet fanns det ingen förklaring, vilket bidrar till ryktesspridning.
Kim är mån om att påpeka att det är förståeligt att oerfarna nya vikarier hoppar in och jobbar. Men då måste detta ske på ett kontrollerat sätt, för allas skull.
– En vikarie utan erfarenhet och utbildning hade fått introducera en annan, helt ny och ung, vikarie. Det hände häromveckan. Den första vikarien var alldeles för ny för att göra det. Våra brukare upplever situationen som otrygg och de säger det till oss. Många äldre hör inte bra. Det är ingen hemlighet att om man inte hör bra kan det vara svårt att förstå personal som pratar sämre svenska. En bättre och längre introduktion skulle kunna lösa det.
Ibland har det saknats personal och de har jobbat några man kort, enligt Kim. Vissa timmar på dagen, till exempel mellan 07 och 08 på morgonen, har det hänt att bara halva styrkan fanns på plats – två personer i stället för fyra.
– Det sätter sina spår. De som jobbar, jobbar ihjäl sig men de kan ändå inte hinna med alla som behöver hjälp. Vi ska kunna hjälpa alla inom rimlig tid, låt oss säga inom 15 minuter. Hur ska två personer hjälpa ett 30-tal brukare inom rimlig tid? Och vissa behöver hjälp av två personer samtidigt.
Ytterligare ett problem är att det händer att ny personal inte får tillgång till dokumentationssystemet.
– Det har tagit månader för kolleger att bara få möjlighet att kunna gå in och läsa och skriva om saker som har hänt våra brukare. Jag vet inte var problemet ligger, hos arbetsgivaren eller hos systemets administratör, men det måste åtgärdas i alla fall.
Enligt Kim är maten också ett återkommande problem – den kan ta slut innan alla boende är mätta och de äldre klagar också över att den har blivit betydligt sämre än tidigare. När personalen pratar med varandra är många överens om att situationen på Brushanen inte får fortsätta som det är nu. Flera har försökt prata med arbetsgivaren men utan någon större framgång, enligt Kim.
Att personalen ska berätta om missförhållanden på ett vårdboende är en samhällsplikt, men det kan vara svårt och känns hopplöst, hävdar Kim.
– De unga och oerfarna eller de arbetslösa som äntligen har fått sitt första jobb, de är rädda om sitt jobb och vill behålla det. De vågar inte protestera. Och de erfarna och utbildade ger upp och byter arbetsgivare. Men även de med utbildning är rädda för att berätta om missförhållanden, man är rädd för att aldrig kunna få bra referenser och hitta ett annat jobb. Och det viktigaste – leder det till några förändringar, frågar sig Kim.
Problemen är kända för fackförbundet Kommunal i Linköping som har tagit emot flera klagomål och synpunkter från de anställda på Brushanen. Några av dem har även socialförvaltningens kontor fått.
– Vi är fullständigt medvetna om att nuvarande situationen på Brushanen upplevs av flera anställda som ett stort arbetsmiljöproblem. Men vi har hamnat i en svår situation. Det är svårt att komma in och säga att vi vill prata med de anställda, med brukare och med chefer för att se över arbetsmiljön och titta på hur verksamheten fungerar, säger Therese Waller, ordförande i Kommunal Syd.
Att Kommunal inte får komma in beror inte enbart på coronarestriktioner utan att privata vårdföretag är mer restriktiva när det gäller facklig insyn än de kommunala.
– Problemet är att medlemmarna vill att vi gör något, de är rädda för att gå ut öppet med sin kritik och klagomål eller att de driver några klagomål vidare. Men för att vi ska göra något måste det finns nedskrivet och dokumenterat vad som har hänt. Därför råder vi våra medlemmar att skriva avvikelserapport, skriva anmälan till kommunen, ringa eller skriva till Inspektionen för vård och omsorg, säger Therese Waller.
Vi har också blivit kontaktade av några äldre som bor på Brushanen. De berättade bland annat att maten har blivit sämre, att det ofta kommer ny personal som i vissa fall har språksvårigheter. På socialkontoret finns det också dokumenterade klagomål där en brukare framför oro över att bo på Brushanen. Den äldre orkar inte flytta men överväger det på grund av den rådande situationen. Även i den anmälan uppges att maten har blivit sämre och att personalomsättningen är hög.
"Maten som serveras är inte bra och det är flera boende som har lämnat klagomål om det. Chefen har då gjort intervjuer med några boende, men det var särskilt utvalda personer som fick tycka till. Därför blev resultatet att det inte är något fel på maten, trots att många inte är nöjda", står det bland annat i anmälan.
De som klagar poängterar att bristerna har uppstått efter att Attendo tog över boendet från Vardaga.