Några kilometer utanför Rimforsa samhälle vaktar stutarna vid grinden. Nyfikna som tusingen men vi släpps förbi. Genom hagen och ännu ett grindhål, där väntar Kalvuddens koloni och det påminner absolut om paradiset. Både barn och ledare håller med.
– Underbart, säger Erika Johansson och skjuter upp solglasögonen i pannan.
Hon är föreståndare på sommarens tre koloniperioder, för andra årets i rad. Men egentligen jobbar hon halvtid med kollo, året runt. På hösten sammanfattas sommaren som gått, så mot jul startar planerna för nästa år med att söka ledare. Inga problem, de flesta vill komma tillbaka år efter år. Och de stannar på Kalvis också under lediga dagar.
Området hyrs av Linköpings kommun och fram till för två år sedan sköttes verksamheten av Råd och Stöd, förra året tog Ungdomsverksamheten över, och därmed kom Erika in i bilden. Kul med lite nya arbetsuppgifter, tycker hon efter många år inom kommunen. Den halvtid hon inte lägger till kollo har hon på fritidsverksamhet för 10-12-åringar i Tallboda. Som föreståndare har hon två biträdande och 11 barnledare. Många stannar alla årets perioder. Kollo är kul oavsett åldern.
Från stranden hörs stoj, dagens program är vattenolympiad. Ut i badet, vifta med händerna i vattnet så att badbollen flyger fram. " Stopp! Du får backa, jag hörde allt att du nuddade bollen med händerna!"
Så samlas gänget för att äta lunch. I köket "Discosteket" finns kockarna Sussi Moberg och Ullis Nynäs. "Fantastiska", säger personalen, "asgod mat" säger barnen. I dag väntar makaronilåda med skinka. En och annan förälder varnar i förväg för att deras barn kanske inte äter så mycket eller rent av inte alls kan sova borta. Men den oron kommer alltid på skam. Barn som lekt sig trötta både äter och somnar, det är personalens erfarenhet.
Medan barnen klär om sig efter vattenolympiaden träffar vi Per Brydolf som tillsammans med sin hustru Birgitta äger hela härligheten. I ett annat av de faluröda husen bor deras dotter Karin.
Familjen kommer från Ekerö men de fann det här paradiset medan dottern läste på turistlinjen i Åtvidaberg. Men då visade det sig att de egentligen hade starka bindningar till trakten.
– Min farmor föddes på värdshuset i Kisa och mormor kommer från Skeda, berättar Per och vinkar till en av grabbarna som springer förbi.
Första kvällen barnen är på plats brukar Per vara med och presentera sin familj och berätta om gårdens historia. En del av barnen känner igen honom år från år, men i stort sett är det två sökande per plats.
– Jag tycker att det är viktigt att många barn får chansen att komma hit, viktigare än att tidigare barn får komma tillbaka, säger Erika som alltid har en återbudslista men kollosugna barn på tur.
I gul Sverigetshirt kommer Sebastian Lundin rusande. Han är här för andra året. Här, som hemma i Ulrika, är den bästa sysselsättningen att fiska. Fast träffa nya och gamla kompisar smäller nog egentligen högre.
– Och så är det bra att man slipper datorn och mobilen ett tag, säger Sebbe och skrattar.
Ebba Gustafsson är här av ett speciellt skäl. Nu i sommar flyttar hon från Norrköping till Linköping och Blästad. Kollo är ett bra sätt att lära känna fler redan innan skolan börjar.
– Här blandas alla barn och många börjar på ny kula. Är det jobbigt i skolan så har de chansen att få ett nytt utgångsläge här. Och roligast är att vi har barn från alla stadsdelar och från många olika kommundelar, säger Erika och går till kontoret för att gå igenom fakturor. Är man föreståndare är kollo så mycket mer än lek och spel.