Per Sandström är medicinskt ansvarig för cancercentret och har varit med i hela processen. I grunden är han dock professor i kirurgi, där cancerpatienter har varit hans fokus sedan start. Vid sidan av kirurgin har han ägnat sig åt olika typer av förbättringsarbeten och forskning. "Jag har varit här i 25 år nu, på det här sjukhuset", säger Per.
Linköpings universitetssjukhus och Linköpings universitet har ackrediterats som ett Comprehensive cancer center enligt Organisation of european cancer Institutes (OECI) standard. Det innebär att sjukhuset har uppnått högsta standard inom cancervård och cancerforskning.
Per Sandström, medicinskt ansvarig för cancercentret, har varit med under hela processen. I grunden är han professor i kirurgi, där cancerpatienter har varit hans fokus sedan start.
– Det var väldigt naturligt för mig att ta den här uppgiften, även om det är väldigt skiljt från min vardag. Min vardag är ju att operera och ta hand om patienter, egentligen. Sedan jag började med det här har jag nästan slutat med det, för det hinns inte med också.
Erik Hilborn, utvecklingsledare för cancercentret, instämmer i att projektet har varit en omställning. Han är molekylärbiolog i grunden och kommer senast från en tjänst på patologen, samtidigt som han drivit utvecklingsprojekt parallellt. Tidigare i sin karriär har han forskat på bröstcancer och disputerat inom ämnet.
– Det blir ju på en helt annan nivå, att driva utvecklingsarbete på en klinik jämfört med att göra det på hela sjukhuset, konstaterar Erik och fortsätter:
– Men det är otroligt givande och man lär sig mycket hela tiden. Jag trodde att jag hade jättebra koll innan, men man insåg ganska fort att det hade man inte.
Han skrattar.
– Man kunde mycket, men inte på långa vägar allt vi behöver kunna. Det är en ständig lärdom, hela tiden, vilket är jätteroligt.
Erik Hilborn visste redan i högstadiet att han ville arbeta med molekylärbiologi, med inriktning på cancersjukdomar. "Det var så otroligt spännande att det var svårt att välja något annat", säger han.
Att arbeta med just cancer var för Erik självklart tidigt.
– Det var så otroligt spännande att det var svårt att välja något annat. Första lektionen på högstadiet i molekylärbiologi kände jag att ”det ska jag göra”, säger han.
– Jag var nog mer fixerad vid att göra nytta och känna att jag har ett meningsfullt jobb. Väldigt tidigt bestämde jag mig för att läsa medicin och när jag väl började med det kände jag att det som är farligast och värst för människan är cancer, på något sätt, säger Per.
Varifrån kommer viljan att göra nytta?
– Ja, var kommer den ifrån? Det vet jag inte...
Per funderar i någon sekund.
– Jag var sjukhusbarn och låg mycket på sjukhus när jag var liten. Jag vet inte om något kom därifrån? Min pappa var också doktor.
Linköpings universitetssjukhus och Linköpings universitet har ackrediterats som ett Comprehensive cancer center enligt Organisation of european cancer Institutes (OECI) standard. Det innebär att sjukhuset har uppnått högsta standard inom cancervård som cancerforskning.
Tillsammans blev Erik och Per nominerade till Correns och Stadsmissionens pris "Årets Linköpingshjälte", för det arbete som lett fram till ackrediteringen. Det känns "väldigt hedrande", menar Erik.
– Det är väldigt trevligt och känns väldigt bra.
Per instämmer. Samtidigt var det ackrediteringen som var den största presenten.
– Det blev min present, att vi har lyckats. Vi har lyckats krama ur all information som finns i det här sjukhuset, allt bra vi gör har vi lyckats få ner på print så att de har förstått det.
Men, att nu bli sedd för arbetet är en bonus.
– För vi känner att vi har gjort något jättestort. Vi känner att det här har varit jättejätteviktigt för vårt sjukhus. Det är vår bestämda uppfattning. Vi tror att det här har varit avgörande för framtida cancervård här hos oss i Östergötland, säger Per.
Ser ni er själva som hjältar?
– Nja, det är ett svårt ord. Arbetsmyror, i alla fall. Det ser vi oss definitivt som. Och några som aldrig ger upp, det ser vi oss som, säger Per.
– Så är det absolut. Att vi bidrar med positiv kraft till den här förändringen, absolut, men hjältar… Jag håller med, det är ett svårt ord, instämmer Erik.