Personal har sagt upp sig på olika förskolor i stan. Det finns en risk att fler väljer att lämna efter höstens och vinterns turbulens, tror Marie Haglund, Elsa Thunland, Amanda Knutsson och Åse Flodhag.
– Jag ser en risk för att det ska bli massflykt från förskolorna. Vi undrar hur kommunen ska lyckas rekrytera, säger Marie Haglund som arbetar på förskolan Skattegården 72.
Det har gått en månad sedan vi träffade personalen på Skattegården 72 senast. Då, i slutet av november, var kollegiet ett exempel på en av alla personalgrupper i Linköpings förskolor som väntade på besked om vad besparingarna innebär – för dem själva, för arbetsgrupperna och för barnen som de ansvarar för.
Nu råder fortsatt förvirring. Och en stämning som andas trötthet med stråk av ilska, när vi möter personal för en uppföljande intervju.
– Du märker att vi är trötta va, säger Åse Flodhag när hon och flera kollegor sitter i personalrummet.
Under hösten skickades flera larmskrivelser från pedagoger på förskolor i stan till barn- och ungdomsnämndens politiker. Personal beskrev stress, press och svårigheter att upprätthålla pedagogisk kvalitet i takt med att kollegor slutade, som följd av besparingarna som kommunen krävt. En av skrivelserna kom från Skattegården 72. ”Den nya bemanningsplanen gör det betydligt svårare för oss att garantera det mest elementära för barnen: trygghet och säkerhet”, skrev personalen.
När vi nu närmar oss förskolan för en ny intervju möter vi pedagoger utanför.
– Man sparkas runt som en vante. Jag har själv blivit förflyttad, säger en medarbetare medan hon samlar barn för att gå ut i området.
– Ytterligare tre här i området har sagt upp sig idag, berättar hennes kollega innan de försvinner bortåt gräsytorna.
I personalrummet beskriver Amanda Knutsson hur tryggheten och säkerheten kan påverkas. Förskolan går från att vara fyra pedagoger per avdelning, till tre. Tre vuxna på uppåt 22 barn – och ibland blir det två vuxna, eftersom några börjar tidigare eller jobbar senare för att öppna och stänga verksamheten.
– Sticker ett barn iväg så kan man tvingas lämna alla andra barn för att ta hand om det barnet, konstaterar Amanda.
– Jag hade en som stack iväg igår. Det barnet hann ända fram till dörren, säger kollegan Elsa Thuland.
Sker ett tillbud, som ett barn som ger sig av från barngruppen, så måste det dokumenteras. Det är en av alla saker som tar tid från det pedagogiska arbetet, beskriver Amanda Knutsson och Elin Carlsson.
Vikarier får inte kontrakt förlängda, personer ur vikariepoolen placeras fast på förskolor för att fylla hål och finns inte längre tillgängliga för inhopp, förskollärare flyttas, inarbetade arbetslag bryts upp. Det är några exempel på vad som pågår i förskolorna. I Skäggetorp har flera medarbetare sagt upp sig. Uppgiften om ytterligare uppsägningar oroar.
– Ryktet går om hur tufft det är att jobba här i området. Kommunen har redan svårt att rekrytera. Hur ska det här bli? undrar Elin Carlsson.
– Personal gråter på jobbet. Det finns mycket oro, säger Marie Haglund och Åse Flodhag.
På Skattegården 72 har också en brobyggare flyttats. Det var en medarbetare som talar somaliska och var en länk mellan föräldrar, förskola och resten av samhället. Nu ska personalen boka tolk för telefonmöten, om föräldrar som inte talar svenska behöver fråga eller diskutera något. På förskolan har 75 procent av barnen somaliska föräldrar.
– Det blir väldigt svårt för oss att samspela med föräldrar kring barnet, konstaterar Åse Flodhag.
Föräldrar har reagerat på förändringarna och neddragningarna. Nyligen kallade en grupp till sig Erik Östman (M), ordförande i barn- och ungdomsnämnden, i föreningen Världens mammors regi i Skäggetorp. Ett trettiotal föräldrar kom och vittnade om hur personal på barnens förskolor är stressade, ledsna och föräldrarna ville veta: Vilken undervisning får barnen med färre pedagoger?
– Ni måste hitta en lösning, sa en av mötesdeltagarna, Hamdi Ali.
Hamdi Ali reser sig och tar till orda under föräldraträffen med Erik Östman (M). "Ni måste hitta en lösning på det här", säger Hamdi. Föräldrarna undrar vilken pedagogisk undervisning deras barn får med färre personal i förskolan.
Under mötet blev det tydligt att föräldrar och Erik Östman har samma önskan: Förskolan ska ge barn en stadig grund för vidare studier. Men då Östman försökte beskriva hur förskolor styrs av nationell politik, statsbidrag, kommunpolitik, tjänsteförvaltningar, resursfördelningsmodeller och chefsnivåer, blev frustrationen i lokalen påtaglig:
– Du svarar inte på våra frågor. Vi har frågat chefer, men de svarar inte heller. Vem ska svara på våra frågor? undrade en mamma.
Även Hamdi Ali tog till orda igen:
– Jag hade en dröm innan vi träffades idag. Men nu tänker jag att det här mötet är som alla andra möten, mycket prat. Det här området har färre utbildade förskollärare och vi undrar: Vad ska ni göra åt det?