Nära att klämmas till döds – hjärtat slutade att slå

Patrik Moberg hade bärgat en tvåvåningsbuss som fått motorkrångel. När han skulle lossa den 18 ton tunga kolossen gick det snett. Väldigt snett...

Patrik Moberg berättar att han böjde sig ned för att kontrollera lyftanordningen och att bussen några sekunder senare började rulla mot honom.

Patrik Moberg berättar att han böjde sig ned för att kontrollera lyftanordningen och att bussen några sekunder senare började rulla mot honom.

Foto: Pelle Johansson

Linköping2020-12-03 06:00

Det var på förmiddagen den 21 augusti i år.

30-årige Patrik Moberg, som driver ett eget företag i bärgningsbranschen, hade fått en körning till Mjärdevi där en dubbeldäckare hade råkat ut för ett motorhaveri och behövde transporteras från platsen.

Ett rutinuppdrag som inte skulle medföra några större problem, var Mobergs tanke när han begav sig till platsen.

Allting gick också först som planerat, den stora bussen hissades upp i fronten, och bärgades till depån vid Garnisonen där bjässen skulle in på verkstad för service.

– Det var bara ett moment kvar innan jag var klar. Bussens front skulle hissas ned från bärgaren, men lyftanordningen ville inte släppa. Då böjde jag mig ned för att kolla vad som hänt, berättar Patrik och fortsätter:

– I samma ögonblick som jag befann mig mellan fordonen sänktes plötsligt lyften och bussen började rulla framåt, mot bärgaren. Efter det minns jag inget. Allting blev svart.

undefined
Patrik Moberg berättar att han böjde sig ned för att kontrollera lyftanordningen och att bussen några sekunder senare började rulla mot honom.

Den 18 ton tunga bussen höll på att krossa Patrik Moberg som i ilfart fördes till Universitetssjukhuset i ambulans. 

Där fick han ligga nedsövd i respirator i tolv dygn, med en halvt mosad lunga, skador på nio revben, ett nyckelben samt skuldror och tre ryggkotor.

Dessutom fick personalen på sjukhuset jobba med upplivningsförsök eftersom Mobergs hjärta stod stilla mellan tre och fem minuter.

– Det var nära ögat där. Svävade mellan liv och död ett tag. När jag vaknade upp visste jag inte vad som hänt. Jag kom inte ihåg nåt. Varken före, under, eller efter olyckan.

Efter att ha varit sjukskriven fram till den 26 oktober var Patrik Moberg tillbaka på jobbet på heltid igen.

Smärtorna från de skador han ådrog sig sitter dock fortfarande i. 

– Det känns lite i revbenen och i nyckelbenet, men annars är det rätt okej, säger han.

Rädslan för att något liknande ska hända igen finns inte.

– Nej, absolut inte. Det var en ren olyckshändelse som ingen kan lastas för. 

undefined
"Jag har världens bästa jobb där ingen arbetsdag är lik den andra", säger Patrik Moberg.

Moberg har världens bästa jobb, tycker han.

– Ingen dag är lik den andra. Alltid händer det något nytt.

– Och så får man hjälpa människor som råkat lite illa ut.

– Det är det bästa av allt.

Han passar på att skicka med en hälsning till alla trafikanter ute på vägarna:

– Passerar ni en bärgare som är i tjänst, lätta på gasen. 

– Det finns många nonchalanta förare som gör våra arbetsdagar riskfyllda och ibland extremt farliga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!