Järnvägsparken har en anrik historia.
Den anlades 1876-1882 efter att stationshuset stod klart 1872.
Tanken var att parken skulle bli en paradpark för Linköping och utgöra en välkomnande entré till staden, skriver kommunen på sin hemsida.
Nu, drygt 100 år senare, konstaterar man från ansvarigt håll att den blev något annat.
Stefan Erikson (M), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, uppger att han nåtts av signaler som berättar att framförallt unga kvinnor och tjejer känner en stor olust att promenera genom parken kvällstid och under dygnets mörka timmar.
– Man har sagt mig att de väljer stora omvägar för att slippa utsätta sig för plötsliga och obehagliga situationer som kan uppstå.
Erikson utvecklar sitt resonemang:
– Det är inte meningen att någon ska vandra omkring i en av stans mest centrala parker och känna rädsla eller behöva se sig om över axeln. Det är mycket beklämmande att det ska behöva vara på det viset, säger han och fortsätter:
– Dessutom var tanken med parken att den skulle vara en vacker portal in till Linköping för dem som kom hit med tåg och buss. Nu tar vi ett samlat grepp för att det verkligen ska bli så.
Upprustningen kommer att genomföras i två etapper, varav den första startar i september i år, då parkens högra del (från Resecentrum) står i fokus.
Den kommer att stå klar i juni 2024.
Etapp två, som omfattar den vänstra delen, påbörjas 2026 och slutförs under 2028.
Varför det dröjer två år mellan igångsättandet av de två projekten kan Stefan Erikson inte svara på.
– Det kan ha att göra med upphandlingen av entreprenörer. Jag är osäker när det gäller just den detaljen, säger han.
Exakt vad som kommer att göras är ännu inte helt spikat, enligt Erikson.
Det som ligger på bordet för ett genomförande är ett mer utbrett gångnät och nya sittplatser.
I den vänstra delen planeras för en lekyta och det utesluts inte att parken ska kunna innehålla någon form av publik verksamhet, exempelvis ett café.
För att skapa ökad trygghet diskuteras även olika former av belysning.
– Här finns olika innovativa lösningar som kan komma ifråga, säger Stefan Erikson och fortsätter:
– Det viktiga är att det skapar ökad trygghet och att folk känner sig säkra. En del i detta är förstås att försöka skapa större öppna ytor.
Förhoppningen är vidare att kunna koppla ihop parken med det trygghetsarbete som genomförs vid Resecentrum.