När Elsie Falk fyllde 85 år fick hon en padda, en läsplatta, av sin make Ingmar. Han hade redan en och ville att Elsie också skulle upptäcka den nya teknikens alla möjligheter.
– Jag minns att jag var livrädd för apparna på skärmen. Som om vad som helst hemskt skulle kunna hända om jag gjorde fel. Har man aldrig tryckt på en app, eller förstår vad de är till för, är det ju inte så konstigt.
Med sin käre make som it-support började Elsie trevande stiga in i en ny värld, in i informationsteknologin. Lektion ett var att lära sig mejla.
– Lyckan var stor när jag fick iväg mitt första mejl, till Ingmar som befann sig strax intill, ler Elsie vid minnet. Därefter vidgades världen steg för steg, när jag förstod apparnas möjligheter.
När Ingmar gick bort för tre år sedan oroade Elsie sig för hur fortsättningen på den digitala resan skulle bli, men de båda sönerna tog vid och peppade henne att inte ge upp.
– De kan koppla in sig på min padda, se vad jag gör och instruera mig via telefonen. Även barnbarnen hjälper mig, men ofta fingrar de så snabbt på padda och mobil att jag inte hinner se hur de gör.
Elsie har inför vår träff gjort en lång lista på allt hon tycker är fantastiskt med sitt uppkopplade liv:
Som att via Facebook och Messenger kunna följa barnbarnsbarnens liv, då de bodde i USA. Som att beställa medicin på nätet och få den i brevlådan.
Som att köpa nya sommardäck till bilen och få dem levererade till närmsta verkstad. Som att kunna se när barnbarnets fru prästvigdes i Domkyrkan, via en digital sändning. Som att via Zoom kunna vara med på barnbarnsbarnets 7-årskalas i Uppsala, få se tårtan och höra stojet.
Som att läsa Correns e-tidning och slippa släpa papperstidningar till återvinningen. Som att låna ljudböcker på biblioteket, spela favoritmusiken på Spotify och se på tv och lyssna på radioprogram när det passar henne själv, via olika playappar.
Som att släktforska, betala alla räkningar och swisha pengar i både äggboden och vid jordgubbsförsäljningen.
– Släkten har en egen Facebookgrupp, där vi ofta chattar med varandra. Jag har koll på vad som händer och sker även med de barnbarn och barnbarnsbarn som inte bor nära.
När släkten reser skickar de bilder och filmer till Elsie och då känns det som om hon också är utomlands.
Elsie vill uppmuntra fler äldre att närma sig den nya tekniken.
– Jag har en kod för "gamlingar", VVF, som står för vilja, våga, försöka. För unga, som är födda med it-verktygen i sina händer, är handgreppen självklara och simpla. För oss är det inte så. Hur ska vi veta vad skrolla är innan vi gjort det?
Att stå utanför it är att stå utanför världen, brukar det heta.
– Just därför har de yngre en stor uppgift i att inspirera och uppmuntra sina äldre släktingar att försöka! Min familj har tagit den uppgiften på stort allvar och jag är oändligt tacksam. Det har minskat min isolering och gett mig nya, positiva upplevelser.
Ofta pratas det om allt dåligt med nätet. Elsie vill rikta fokus mot allt gott och i coronatider slå ett slag för nystartade godhjalp.se, ett projekt av God el som skänker all avkastning till välgörenhet. På God hjälp har Elsie fått gratis hemkörning av matvaror via privatpersoner.
Elsie anmälde sig som "hemmahjälte" och blev uppringd av en volontär.
– Jag mejlade en inköpslista, volontären kom med varorna och jag swishade pengar. Första gången var det en gymnasieflicka, Anna, som hade lånat sin mammas bil för att kunna hjälpa mig. Nästa gång var det en trevlig pappaledig man, Rasmus, som kom med matkassarna. I bilen satt hans barn och sov. Det är ju inget annat än helt fantastiskt!
Numera vet Elsie att det inte alls är farligt att trycka på appar, men att det kan vara väldigt farligt att trycka på andra saker, som länkar i ett bluffmejl.
– Jag fick ett mejl där det påstods att pengar från mitt bankkonto höll på att föras över till en bank i Berlin, men att transaktionen kunde stoppas om jag uppgav mitt bank-id, men se den bluffen gick jag inte på. Jag har vänner som har blivit lurade på liknande sätt.
Är du fullärd nu?
– Nej, långt ifrån. Men dag för dag får jag nya erfarenheter, så jag är helt klart på gång. Utan överdrift känner jag passion, glädje och tillfredsställelse över mitt digitala liv. Jag må bo ensam och vara isolerad på grund av pandemin, men med paddan i min hand kan jag ta hela världen till mig.