Vår stad
Corren lugnade oroade linköpingsbor genom att berätta att den mystiska mannen var en utländsk, resande artist som skulle måla en tavla i fågelperspektiv över Linköping.
Lite före julen 1872 presenterades resultatet. Sahlströms bokhandel annonserade att ett tryck med Gustaf Pabst fågelperspektiv över Linköping var till salu för 6 Riksdaler, vilket för en vanlig arbetare krävde fyra timmars arbete för att tjäna ihop till. Corren skrev att bilden kommer att bli en prydnad för många hem i staden.
Tidningen fortsatte att stadens byggnader var sig mycket lika på Pabst teckning. Bilden visar att stadens bebyggelse var lågskalig. Linköping var rik på grönska, såväl i privata trädgårdar som i Trädgårdsföreningens park och domkyrkoparken. I bildens övre högra delen syns även Ljungstedtska skolans trädgård och i den nedre högra delen seminariets trädgård.
Viktigt var att lyfta fram den nyöppnade stambanan och nybyggda stationen med Järnvägsavenyn. Järnvägen skapade en stark framtidstro i Linköping, staden blev attraktiv. Entreprenörer flyttade hit och grundade nya företag, vilket innebar hundratals nya arbetstillfällen. Byggbranschen hade goda tider och stadens befolkning ökade snabbt, 21 procent bara på 1870-talet.
Kinda kanal, som öppnades 1871, förbättrade stadens kommunikationsläge ytterligare. Kanalen möjliggjorde att timmer från Kindabygden via Göta kanal kunde nå den internationella marknaden.
Framtidstron gällde även hotellnäringen och 1873 öppnades Hotell Lindeberg med 26 välinredda rum. Stadens förbättrade kommunikationsläge fick Hushållningssällskapet att 1874 anlägga en utställningslokal för kreatur nordväst om slottsparken, vilket ledde till att Linköping utvecklades till ett centrum för både kreaturshandel och slakterinäring.
På nyåret 1873 grundade Isidor Kjellberg tidningen Östgöten, som enligt reklamen i första hand vände sig till arbetarna. Redaktionellt önskade Corren den nya kollegan all välgång. DN skrev att stambanan skulle åstadkomma revolution i många förhållanden och sprida välsignelse i Östgötabygden.
På julafton 1872 skrev Corren att järnvägen såväl sällskapligt som affärsmässigt närmat Norrköping och Linköping till varandra och att snart kunde de två städerna ses som delar av varandra. Nästan symboliskt gjorde postdiligensen mellan Norrköping och Linköping sin sista resa den 15 oktober 1872, dagen före stambanans öppnande för allmän trafik.