På Björkö gård utanför Ljungsbro går getter fria, det odlas egna morötter till kaniner och i hagen finns tält och böcker för den som vill läsa bland får. Björkö är en 4H-gård och drivs av ideella krafter. Visionen bakom, precis som andra 4H-gårdar, är att med huvud, hjärta, hand och hälsa jobba för barn och ungas utveckling.
– När man sitter i en miljö som är lugn och klappar får så mår vi bra. Tanken är ju att använda alla våra sinnen, så istället för att gå till affären och köpa pellets till sin kanin har vi odlat egen mat så att man får allt på riktigt, säger volontären Ramona Li Sjöstrand.
Ulf Löfgren som sitter som sekreterare i styrelsen instämmer:
– Allting flätas ihop. Man lär sig genom att göra, och mår bra genom att kunna göra.
Ute i fårhagen är det fullt liv när barn och får trängs under ekarna. Just nu pågår ett läger där barnen hjälper till att ta hand om djuren på gården.
Är det bara barn som kommer hit?
– Nej. Vissa kommer hit för att sitta på en sten och skissa, gå promenadslingan i skogen eller fika. Man är ju gärna här bara, det är öppet för alla och det är bara att komma, säger Ulf Löfgren.
Idag är det ett trettiotal personer som arbetar ideellt och driver gården tillsammans, men det behövs fler.
– Jag som förälder är med för mina barns skull, men det blir också en möjlighet till samtal som annars aldrig hade uppstått. Det blir en plats att samlas på, vara i miljön och ta det lugnt, säger Ramona Li Sjöstrand.
Hon har varit volontär på gården sedan ett år tillbaka då familjen flyttade från Linköping för att få mer närhet till naturen och gården.
– Vi märker så stor skillnad på vår dotter när hon är här, stjärnglittret i hennes ögon har kommit tillbaka. Hon har NPF-problematik (neuropsykiatriska funktionsvariationer), men här kommer vi ner i lugn. Tålamodet och lugnet som blir ihop med djuren har betytt så mycket för hennes välmående.
Pandemin blev ett hårt slag för gården och dess medlemmar. I och med att de inte kunde ta emot besökare eller driva kurser, barnläger och större arrangemang som tidigare tappade de en stor del av sin inkomstkälla – vilket gjorde att de inte hade råd att behålla gårdsföreståndaren.
Nu är det bara djurskötaren Louise Palmgren som är anställd på gården.
– Ibland är det tufft, andra gånger går det jättebra. Det blir en annan grej nu när jag är själv.
Idag får gården ett litet driftbidrag från Linköpings kommun, men det räcker inte så långt. Planen att starta upp en mer omfattande verksamhet med kurser, fritids och egna individanpassade besök för barn och unga med psykisk ohälsa eller utsatthet har fått läggas på is.
– Det märks så tydligt att det finns ett sådant behov vilket gjorde att vi innan haft mer verksamhet riktad åt det hållet, säger styrelseledamot Sofia Engdahl som till vardags är läkare.
Visionen för gården är att i framtiden kunna öppna upp en större verksamhet igen. Den ökade psykiska ohälsan ser Sofia Engdahl som ett stort problem, men forskningen visar att just natur- och gårdsmiljö främjar måendet, berättar hon.
– Vi tror att vi kan göra nytta där. Andra 4H-gårdar i landet bedriver redan den typen av verksamhet med stöd från kommunen.
För Ramona Li Sjöstrand och familjen betyder gården mycket.
– Jag ser hur viktigt det här är för barnen, och det är en så stor sorg när man känner att det här kanske inte överlever nu.