Det säger Tanja Rastad, 31. Hon hade jobbat drygt ett år som mjukvarutestare och var bland de sistanställda på Ericsson 2013. Hon kände på sig att hon kunde bli uppsagd. Efter beskedet kom lättnaden men hon blev också jätteledsen.
– Jag var beredd på uppsägningen och har till och men funderat lite på att byta jobb. Men det var ändå svårt att inte må dåligt just då, säger hon.
Det var då. Direkt efter uppsägningen fick hon ledigt med bibehållen lön i tre månader. Och hon tog semester.
– Jag passade på att återhämta mig och ägna mig åt mig själv. Jag visste också att branschen behövde personal och därför kändes det ändå lugnt, säger Tanja Rastad.
Efter den första "lediga" månaden gick hon på några seminarier och började söka jobb. Men hon hann inte med så många ansökningar förrän hon blev uppringd av personalchef på företaget Zenterio. 1 juni 2013 blev hon anställd där.
– Jag gjorde mitt examensarbete på Zenterio när jag studerade, därför gick det så enkelt. Dessutom var min erfarenhet på Ericsson en stor fördel i mitt CV, säger hon.
I dag har Tanja Rastad jobbat i nästan två år som testutvecklare på den nya arbetsplatsen och är nöjd. Att det går bra för Zenterio som växer och kontinuerligt nyrekryterar känns tryggt.
– Här har jag också större möjlighet att påverka mitt arbete och jag gör flera saker som jag gillar och som är utvecklande, till exempel interaktionsdesign och att hjälpa utvecklingsteamen komma i gång med vår nya testautomatiseringsmiljö, säger Tanja Rasrad.
När hon tittar bakåt ser hon att uppsägningen påverkade hennes liv positivt. Men hon förstår mycket väl personalen på Ericsson som under de här veckorna och månaderna är oroliga för sina jobb.