"Vi vill hellre fria än fälla när man söker bygglov", säger Stefan Erikson (M), ordförande i bygg- och miljönämnden.
Åren 2012–2014 var byggandet på landsbygden i Linköping nere på en bottennivå, med bara ett tiotal villor om året. Sedan dess har antalet flerdubblats och de senaste åren har 50–60 bygglov beviljats varje år (i de siffrorna ingår inte detaljplanelagda områden i små tätorter).
Ökningen beror inte enbart på att det är fler som vill bygga. Bedömningen av ansökningarna har också blivit generösare. Tidigare beviljades sju av tio bygglov – nu är det åtta av tio, enligt Stefan Erikson (M), ordförande i bygg- och miljönämnden.
– Det är en medveten linje, att hellre fria än fälla när vi ser att det finns en möjlighet. I ett antal fall där tjänstemannaförslaget varit avslag har vi ändå bifallit i nämnden, säger Stefan Erikson.
En faktor som spelar in är översiktsplanen för landsbygden, som antogs 2014. Där blev det tydligare var kommunen tänker sig nya bostadsområden och var hållningen är mer restriktiv.
– Arbetet med översiktsplanen väckte ett stort engagemang. Många fick upp ögonen för möjligheterna till landsbygdsutveckling, säger Erikson.
De som får avslag på sin bygglovsansökan på landsbygden får det oftast av två skäl. Dels kan det handla om åkermark som ska bevaras, dels om att söktrycket i ett visst område blivit högt.
– När många vill bygga i ett område uppstår krav på kollektivtrafik, barnomsorg och annan kommunal service. Då säger vi nej till bygglov och vill att man i stället går vidare med en detaljplan, säger Stefan Erikson.