Patthamaporn öppnade sin nya butik i slutet av november.
Nu var det inte så långt kvar. 42-åriga Patthamaporn Piwjan såg målet i sikte. Om ett halvår skulle hon bli färdigutbildad undersköterska. Den stora drömmen: att jobba på sjukhus. Men plötsligt var det något som hände med kroppen.
En kväll började hon känna sig sjuk hemma i villan i Tannefors. Det gick inte över utan symtomen tilltog med tiden. Sambon och deras två barn såg hur hon påverkades alltmer.
– Jag blev yr och huvudet stängde av. Jag är okej på att prata svenska, men plötsligt förstod jag inte vad folk sa. Jag blev förvirrad och fick jättemycket sår i munnen.
Hon fick även ont i leder och tröttheten tilltog.
– När jag skulle gå till Ica en kilometer bort fick jag pausa tio gånger på vägen. Vad har hänt med mig? tänkte jag.
Läkarna trodde först att det var hjärnhinneinflammation. Men medicinen hjälpte inte och varje kväll hade hon 38-39 graders feber.
– Jag hade jätteont och var jätteledsen, för jag ville utbilda mig och börja jobba. Samtidigt hade jag bra stöd från familj och vänner.
Patthamaporn blev sjukskriven och genomgick i över ett halvår mängder av undersökningar i läkarnas jakt på svar. Eftersom hon inte gillar att sitta sysslolös lade hon mer tid på sitt baknings- och matlagningsintresse.
När orken fanns gjorde hon kanelbullar och fint dekorerade tårtor. Men hon utmanade också sig själv att göra thailändska köttbullar och korvar. Populär streetfood runtom i Thailand som hon aldrig testat att laga tidigare. Till en början gick det lite så där, men Patthamaporn som beskriver sig som en envis perfektionist kämpade på.
Till sist gjorde läkarna ett genombrott. Patthamaporn hade fått den väldigt ovanliga sjukdomen Behçets syndrom. En reumatism med inflammationer i kroppens blodkärl. Enligt Socialstyrelsen uppskattas bara cirka 500 personer ha sjukdomen i Sverige. Den är mer förekommande i delar av Asien och Mellanöstern.
Patthamaporn fick släppa planerna på att bli undersköterska.
Hur kändes det?
– Jag blev jätteledsen.
Det började pratas om sjukpension, men det ville hon inte veta av.
– Jag är inte så gammal, när jag är 70 år kan jag sitta hemma. Jag ville jättegärna jobba.
Patthamaporn stoppar thailändsk korv efter eget recept i sitt tillredningskök hemma på villatomten.
Receptet till fyllningen i korven började Patthamaporn fila på efter att hon blev sjukskriven.
I Thailand serveras ofta korvar, köttbullar, såser och grönsaker som plockmat i skålar och på fat.
Samtidigt gjorde hon framsteg med sina köttbullar och korvar hemma i köket. Hon testade och testade, ringde kusinen i Thailand som gav tips, och justerade ständigt receptet.
– Jag ville att maten skulle bli perfekt. När jag vill något lägger jag 100 procent.
Hon berättar att hon var likadan hemma i Thailand. Patthamaporn växte upp med sina föräldrar och två syskon ute på landsbygden. Det fanns inga möjligheter eller resurser att gå mer än sex år i skolan. Som 12-åring flyttade hon till kusinerna i Bangkok för att jobba.
Hur var det?
– Jag sa till mamma att jag kan klara det här. Jag kan det, jag kan det. Men när jag kom till Bangkok grät jag och skrev brev till henne varje dag. Jag saknade mamma och det var jobbigt att gå upp jättetidigt till jobbet.
Men eftersom det inte fanns några möjligheter att studera gav hon allt på jobben hon fick. Hon städade, diskade och var frukt- och fiskförsäljare. Hon jobbade på en jättestor Lacostefabrik och var förman för cirka 400 personer på en t-shirtfabrik innan hon tog anställning på ett lite mindre företag inom klädproduktion. Det var där hon träffade sin svenske sambo Mattias som var på besök för att köpa kläder till sina gymverksamheter i Linköping.
Thailändska köttbullar är gjorda på fläskkött och har en mer spänstig konsistens än svenska. I Thailand brukar de bland annat grillas eller läggas i soppor och sallader.
Vakuumförpackade varor i frysarna.
Patthamaporns envishet hemma i köket i Tannefors började ge resultat. Thailändska vänner började fråga om de kunde få köpa hennes köttbullar och korvar. Och snart startade hon en liten onlineverksamhet med sina frysta och vakuumförpackade produkter. I stora svenska Thai-communities på nätet gick ryktet snabbt och försäljningen började ta fart.
I takt med att efterfrågan växte lät hon, under miljökontorets uppsikt, bygga ett cirka 30 kvadratmeter stort fullutrustat tillredningskök på villatomten. Nu kunde hon öka produktionen och fortfarande anpassa arbetet efter vad kroppen orkade med. Medicinerna hjälpte, men hon hade fortfarande ont i händer och leder.
Det cirka 30 kvadratmeter stora tillredningsköket har byggts upp hemma på villatomten.
Tillredningsköket ligger bara några meter från villan där Patthamaporn bor med sin sambo och två barn.
Korvar, köttbullar och kött vacuumförpackas innan de hamnar i frysen.
Till sist väcktes tanken att öppna en matbutik. Och när en lokal i anslutning till Drottningrondellen i Tannefors blev ledig slog hon till. I slutet av november öppnade Lotus24. Här säljer hon sina egentillverkade produkter och ett utbud av nudlar, konserver och andra asiatiska varor.
Det finns ju flera liknande butiker i stan, hur ser du på konkurrensen?
– Jag tror på mig själv och min mat. Ingen annan har de varorna som jag gör själv, så jag tror att jag kan klara mig. Och jag har kunder online över nästan hela Sverige.
På onsdagar är butiken stängd eftersom Patthamaporn ska hinna laga mer mat. Men redan i vår planerar hon även ha öppet under obemannade tider då kunder kan komma in med bank-id. Sambon Mattias som är utbildad ingenjör har byggt liknande lösningar till sina gym som har varit igång i många år.
Patthamaporn fick släppa drömmen att jobba på sjukhus när hon blev sjuk. Istället satsar hon på en butik med egentillverkade varor. På så sätt kan hon anpassa arbetet efter vad hon orkar med.
Patthamaporn ville bland annat ha sin butik vid Drottningrondellen eftersom trafikanterna som åker förbi lätt kan se affären.
I vår planerar Patthamaporn att ha obemannade öppettider. Hon tror det kan funka trots att hon vet att liknande butiker kan ha problem med stölder.
Trots att flera andra obemannade matbutiker har haft en del problem med stölder tror Patthamaporn på konceptet.
– Vi får testa först, det borde fungera.
Vad säger dina föräldrar om att du har startat en butik?
– De är jättestolta över mig. De är inte så bra på att uppmuntra, men nu visar de alla i min hemby och säger "titta vad min dotter jobbar med". Jag ska kämpa vidare så att det fortsätter gå bra.
Får du energi av att jobba?
– Ja, det är som medicin för mig. Jag älskar att laga mat och när jag ser att folk gillar den glömmer jag bort att jag har ont.
I Patthamaporns nya butik har hon satsat på många frysar för att bland annat få plats med sina egentillverkade varor.
Nya varor som ska fylla på i hyllorna packas upp.