Det där med hormoners vara eller icke vara har sysselsatt både kvinnor och forskare under en lång rad år. Redan under 1950-talet förekom användning av östrogen för att hjälpa kvinnor, även om de var få, med svåra klimakteriesymptom. Den låga användningen höll i sig under kommande årtionden. Ännu på 1980-talet var användningen tämligen låg men ökade så sakteliga, för att sedan fullkomligt explodera under 1990-talet då nära varannan kvinna kring övergångsåldern använde östrogentillskott.
Att det var alldeles för många kvinnor som utan att det var medicinskt nödvändigt använde östrogen, är forskarna eniga om i dag. Men användandet var följden av bland annat en stor amerikansk undersökning* (se faktaruta) som visade att östrogentillskott hade en rad goda effekter. Inte bara på de klassiska klimakteriebesvären som vallningar och sömnstörningar utan också på hjärta, skelett och humör.
Insjuknandet och dödsfallen i hjärtinfarkt var exempelvis dramatiskt lägre i gruppen av kvinnor som använde östrogen, jämfört med dem som inte gjorde det.
Efter det följde flera studier som alla visade samma sak. Östrogen hade god effekt på kvinnohjärtat.
Kvinnans sjukdom också
Eftersom hjärtinfarkt är vanligaste dödsorsaken hos kvinnor - trots att vi talar om den som mannens sjukdom - så ledde detta till en övertro på östrogen. Användningen ökade.
Nu blev forskarna intresserade av att se om det fanns andra positiva hälsoeffekter av att använda östrogen. Hur påverkade det exempelvis benskörhet, blodpropp, bröstcancer och tjocktarmscancer?
En ny stor undersökning** (se faktaruta) drogs i gång och ett stort antal amerikanska kvinnor deltog i studien som - när säkerhetsanalyser så småningom gjordes - nästan gav forskarna hjärtslag.
Det visade sig att östrogenet inte hade någon skyddande effekt alls på hjärtat. De kvinnor i studien som fått östrogen i stället för sockerpiller, fick i stället en ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt.
Ett ramaskri utbröt i forskarvärlden när resultatet presenterades 2002. Därefter drog varenda läkemedelsmyndighet i västvärlden i östrogenbromsen och användningen gick ner lika dramatiskt som den hade ökat. Rekommendationerna ändrades. Endast kvinnor med svåra klimakteriebesvär skulle använda lägsta möjliga dos under kortast möjliga tid.
Det är också den rekommendationen som fortfarande gäller, enligtMats Hammar, professor i obstetrikoch gynekologi vid Hälsounversiteteti Linköping.
Rädda för biverkningar
Att hälften av alla kvinnor i övergångsåldern använde östrogen under 1990-talet var fel, är han övertygad om. Men en nyligen genomförd enkätundersökning vid US visar att någonstans mellan tio och tjugo procent av kvinnorna faktiskt har riktigt mycket besvär och de skulle bli hjälpta av hormonbehandling.
- Kvinnorna avstår för att de är rädda för biverkningar eller så blir de avrådda, konstaterar Hammar.
Enkäten visade att trots att hälften av alla kvinnor som slutat menstruera uppgav att de hade besvär - och att många hade svåra besvär - så var det bara sex procent som använde hormonbehandling.
Det gör att många kvinnor förmodligen mår sämre än de skulle behöva göra.
Men när vet en kvinna att det är dags att söka för klimakteriebesvär?
- Det är väldigt individuellt och jag tror att det ger sig självt för de flesta kvinnor. Men har man ofta vallningar, och vallningar som stör nattsömnen så att man aldrig får sova ordentligt och därför är så trött att man varken orkar sköta jobb, hem eller relationer, då tycker jag absolut att man ska söka, säger han.
Att klimakteriet i sig skulle orsaka depression tror han inte, men däremot kan förstörd nattsömn betyda en skörare mental hälsa. Man blir helt enkelt nedstämd av att sova för lite.
Mats Hammar tycker att han ser en överdriven rädsla hos kvinnor att använda östrogen. Även de som av olika skäl hamnar i ett mycket tidigt klimakterium vill ofta inte ta östrogen trots att deras egen kropp skulle producerat hormonet i kanske ytterligare tjugo år. I stället kämpar de på och mår ibland jättedåligt.
Olika resultat
Så hur kunde två studier komma fram till så olika resultat?
När man granskade resultatet av den andra studien, WHI-studien**, berättar Mats Hammar, såg man att de kvinnor som deltagit inte alls var 50-52 år - de åren när kvinnor vanligen har mest besvär och får behandling - utan i stället någonstans mellan 63 och 67 när de påbörjade behandlingen. Många var också överviktiga och hade både högt blodtryck och diabetes.
Slutsatsen, när man studerat analysen, blev att östrogenanvändning för kvinnor kring de 50 inte innebar ökad risk för hjärtinfarkt medan risken för hjärtinfarkt ökar om kvinnan är äldre.
I dag anses allmänt att östrogenanvändning just åren kring 50 troligen har skyddande effekt på hjärta, kärl och skelett och dessutom skyddar det mot tjocktarmscancer.
Men det finns nackdelar med östrogen, påpekar Mats Hammar.
- En liten, men ökad risk för bröstcancer och en liten men ökad risk för blodpropp.
Det är också dessa risker - visserligen små - men ändå, som gör att kvinnor som inte har så stora besvär av klimakteriet inte ska äta östrogen.
Hur många drabbas
När det gäller klimakteriesymptomen så har de flesta, runt 75 procent, vallningar - alltså svettningar. Många får problem med sömnen. Men de flesta har ändå så lindriga besvär att de inte ens funderar på behandling.
Om det är så att man skjuter upp problemen genom att äta östrogen är svårt att veta, enligt Hammar. Man vet ju inte hur det hade blivit om man inte ätit.
- I genomsnitt har kvinnor besvär i ungefär fem år och det brukar vara värst det första året. Vissa får inga symptom alls. Men vi har också sett att ett fåtal kvinnor kan känna av besvär så långt som trettiofem år efter klimakteriet.
För kvinnor som varken vill eller kan använda östrogen finns i dag en del olika behandlingar som kan minska besvären. Det finns några läkemedel att prova och en del annat som kan hjälpa. (Corren återkommer till detta i nästa avsnitt.)
Torra slemhinnor är ett annat problem för många kvinnor. Det kan göra ont att ha sex, man får skavkänsla och blir öm. Mats Hammar tror att det här är en orsak till att en del kvinnor tycker att deras sexlust minskar i klimakteriet. Ont av sina slemhinnor behöver ingen ha i dag. Det finns effektiva östrogenpreparat i form av slidpiller eller krämer som stärker slemhinnorna. Doserna är dessutom så låga att man inte behöver tänka på risker. Undantaget är vissa kvinnor med bröstcancer, då bör man diskutera med sin läkare, påpekar han.
Bortsett från torra slemhinnor ser han inte någon självklar koppling till att just klimakteriet skulle göra att en i övrigt frisk kvinna får ett sämre sexliv än före klimakteriet.
Det finns visserligen tillstånd där kvinnans egen produktion av testosteron minskar för mycket och då har det effekt på sexlivet. Men just det är inte så vanligt, enligt Hammar.
- Dålig lust finns det en miljon skäl till, lika väl som det kan handla om smärta vid samlag kan det ju bero på att man inte vårdat sin relation, säger han.