På söndagseftermiddagen omkom den uppmärksammade konstnären Lars Vilks i en trafikolycka tillsammans med två av de poliser som ansvarade för hans personskydd.
I augusti 2007 publicerades hans teckningar som föreställde profeten Muhammed som rondellhund i Nerikes Allehanda och efter det utsattes han för flera hot och terrordåd. Sedan 2010 hade han livvaktsskydd dygnet runt.
– Det som hänt är väldigt hemskt. Han har ju inte haft ett lätt liv sedan de där teckningarna, säger konstnären Stina Opitz, som ingår i konstnärsföreningen Alka i Linköping.
Det var Stina Opitz som skapade verket "Cirkulation II" i Nygårdsrondellen som föreställer en stor cirkel och en hund. Hunden vandaliserades 2006 och blev starten till en konströrelse. I flera av landets cirkulationsplatser uppfördes hundar och begreppet rondellhund myntades. Ett begrepp som Stina Opitz vill inte bli förknippad med.
– Jag hade inte en tanke på det. Det är cirkeln som är huvuddelen i mitt verk, hunden är bara en liten, men viktig detalj. När hunden i mitt verk halshöggs blev det en folklig rörelse.
I samband med det skapade Lars Vilks teckningarna. Stina Opitz kände honom inte personligen, men besökte ett föredrag med honom i Linköping långt innan rondellhundarnas tid.
– Han var ju så där provocerande och humoristisk. Han pratade om informationssamhället, att det krävdes att man som konstnär nådde ut i pressen. Det har han ju lyckats uppnå själv, så kanske var det naturligt för Lars Vilks att plocka upp en grej som var så medial som hundarna var då.
Lars Vilks föddes i Helsingborg och tillbringade en stor del av sitt liv i Skåne, men han har varit i Linköping flera gånger. Christer Fällman var tidigare chef för konsthallen Passagen och är nu konstrecensent i Corren. Han har träffat Lars Vilks många gånger.
– Han var en provokatör som väckte mycket uppmärksamhet och var som en tornado i konstvärlden, men han hade också andra sidor. Han skrev en väldigt begåvad avhandling. En egenartad outsider, men viktig. Han ställde obekväma frågor och utforskade gränser.
– Han var en väldigt bra föreläsare, men han kunde också ha jobbiga sidor och reta folk. Som när han retade publiken på en föreläsning för att de bar svarta kläder, som han menade var typiskt för konstvärlden. Själv var han väldigt ledigt klädd.
Nuvarande konsthallschef för Passagen heter Lars-Ove Östensson. Han har också träffat Lars Vilks i olika sammanhang.
– Han var en ganska lågmäld person, men provocerade både konstvärlden och tjänstemännen på Länsstyrelsen i Skåne. En stillsam provokatör som resonerade kring konstens existensberättigande. I konstvärlden var han en ensamvarg och efter dödshoten var han helt isolerad.
I Skåne finns Lars Vilks verk Nimis. Det är träkonstruktioner av drivved, plankor och trädgrenar och påbörjades sommaren 1980. Länsstyrelsen hävdade att det uppförts utan bygglov och inledde en långdragen juridisk konflikt.
– Det är Nimis som är hans mästerverk. Det är ett fantastiskt verk. Hans stora tillgång var hans tålamod. För att säga mitt hjärtas mening så tycker jag att Konstsverige inte stod upp för honom och yttrandefriheten när han blev hotad till livet, säger Lars-Ove Östensson.
– Jag tror att hans minne kommer att överleva oss alla. Han var modig och en rebell, säger Stina Opitz.