Ia Anstoot, 17 år har tagit ledigt från gymnasiestudierna på Berzeliusskolan för att som volontär representera organisationen Nuclear for Climate.
Det hon tycker är positivt med mötet är att det, som hon ser det, för första gången har funnits ett stort fokus på det som kallas globala syd. Det vill säga länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Länder som i många fall tidigare kallades utvecklingsländer.
Hon tror att det beror på att mötet hålls i Egypten, ett afrikanskt land, och hon tycker att just det fokuset saknats på tidigare möten.
Valet av mötesplats har fått hård kritik. Egypten är ett land som är auktoritärt och väldigt hårt styrt. Ia Anstoot kallar det en diktatur och säger att man känner av det som deltagare vid mötet.
– Det är hårt bevakat och när vi åker elbuss till vårt område så kantas hela vägen av militärpolis var hundrade meter ungefär, säger hon.
Många har ifrågasatt nyttan av den här sortens stora möten. Men Ia Anstoot känner sig positiv efter sina dagar på klimatmötet. Hon säger att det är den privata sektorn – inte den offentliga – som man nu ser tar enorma kliv i klimatomställningen.
– Även om jag inte tror att privata sektorn kan lösa allt på egen hand så tror jag att de tekniska steg som är på väg att tas, all den tekniska innovation som sker, verkligen kan ge stater möjlighet att klara omställningen på ett sätt som inte leder till politiskt självmord, säger hon. Men alla måste öka takten.
Nuclear Climate som hon representerar har som mål att staterna ska fatta klimatneutrala beslut.
– Det betyder att vi ska ha med alla koldioxidneutrala energikällor, inte bara de förnybara, säger hon.
Klimatforskaren Mathias Fridahl från Linköpings universitet är en av sju personer från LiU som deltar i klimatmötet. Att mötet ska sluta på det angivna datumet 18 november tror han inte ett ögonblick på. I stället handlar det med största säkerhet om kommande nattmanglingar för att förhandlingarna ska bli klara.
Men trots att han beskriver att det är många och svåra frågor som ska behandlas, så kommer det att gå. Annars inträffar så kallad möteskollaps och det har bara hänt en gång.
– Frågan är väl bara om det blir beslut med kraftigt innehåll, eller om det bara blir beslut som konstaterar att man inte är överens och behöver förhandla vidare.
Men det är inte heller meningen att precis alla frågor ska lösas konkret på COP 27, påpekar han.
– Detta är inte ett möte som ska generera massor av långtgående beslut. Snarare ett där vi ska ha tydlighet i ländernas positioner och skapa bättre underlag till beslut på kommande partskonferenser.
Finns det något som överraskat dig positivt under mötet?
– Ja, jag blev mycket överraskad över att frågan – som egentligen inte skulle tagits upp här – om finansiering av skador och negativ påverkan på grund av negativa klimatförändringar, ändå till slut hamnade på dagordningen. Sådant händer sällan och det är ett stort genombrott.
Även om det på inget sätt betyder att den förhandlingen ska bli klar, så betecknar Mathias Fridahl det som en framgång att man börjar.
– Det är en viktig fråga för de länder som är mest sårbara och påverkas mest av ett förändrat klimat.
Trots att nästan samtliga av världens länder vid Pariskonferensen 2015, var överens om att jobba för att hålla uppvärmningen på max 1,5 grader, så har det gått så där.
Redan i Paris var det många som, enligt Mathias Fridahl, sa att 1,5 graders målet var dumt att anta. Eftersom det inte var realistiskt
– I forskarsammanhang har man länge vetat om att det egentligen är för svårt att nå det målet, säger han.
Varför man ska ha ett mål som inte går att nå?
– Vi har ju en nollvision för döda i trafiken I Sverige, den strävar vi efter. Man behöver visioner för att skapa drivkrafter för klimatomställningen.
Men att det bara handlar om symbolik, håller han inte med om.
– Man ska göra allt man kan för att hålla målet och drivkraften vid liv. Inte minst för alla de små önationerna som riskerar att försvinna.
Vad kommer man att ta med sig från mötet i Egypten?
– Att frågan om klimatfinansiering togs upp skapar tillit till förhandlingarna. Samtidigt kan tilliten urholkas för att det blir svårt att leva upp till löftet. Både positivt och negativt, alltså. Men något jag tror vi kommer att komma ihåg Egypten för.