Vår stad
Några veckor efter starten konstaterade Corren att många program var bra – om man kunnat höra dem. Klagomålen var många, Östergötland sades vara vanlottat. Ljudet kom och gick. Ändå måste den dyra – 12 kronor – radiolicensen betalas.
Allt ivrigare krav på att anlägga en relästation i Linköping framfördes. Ingenjören Harry Kjellson i Malmslätt sa till Corren att det var helt bortkastade pengar att betala radiolicensen.
Det var Telegrafstyrelsen som ansvarade för utsändningarna av Radiotjänsts program. Telegrafstyrelsens ledning ställde sig helt kallsinniga till att finansiera en relästation. Resultatet blev att Linköpings Radioklubb med hjälp av insamlade medel lät uppföra en relästation.
Efter det att relästationen invigts den 3 juni 1925 kunde även Linköpingsborna njuta av Radiotjänsts program. I Grand Hotell på S:t Larsgatan skaffade sig radioklubben dessutom en egen studio.
Linköpings reläsändare tystnade i mars 1928, då hade Telegrafverkets sändare i Motala varit i drift i ett år.
Från januari 1934 hade Radiotjänst och radioklubben en gemensam studio i Gamla Seminariet på Drottninggatan. År 1944 flyttades studion till Wallenbergssalen på länsmuseet. 1962 fick radion en egen lokal på Snickaregatan 30.
AB Radiotjänst hade konstituerats i maj 1924. I dess första styrelse ingick Correns dåvarande chefredaktör Ivar Andersson som suppleant. Han hade 26 år gammal tillträtt som Correns ledare 1917.
Även Radiotjänsts förste vd, Gustaf Reuterswärd, hade kopplingar till Linköping. Han bodde här från åttaårsåldern tills han tog studenten 1901 på stadens läroverk, då ännu inrymt i det nuvarande stadshuset. Hans mor bodde kvar i Linköping till 1912.
I september 1929 fick Sverige sin första radiokändis med Linköpingsanknytning, kaptenen Bertil Uggla. Med hurtigt tilltal ledde han radions morgongymnastik ända till sin bortgång hösten 1945.
Uggla bodde i Linköping från det att han var 12 år till efter det att han 1908 tagit studenten på Linköpings läroverk. Föräldrarna, fadern var general och chef för garnisonen, bodde kvar i Linköping till hösten 1913.
När Bertil Uggla ett år på 1930-talet och några år på 1940-talet bodde i Linköping sändes programmen härifrån. Värt att nämnas är också att Uggla kom på delad tredje plats i stavhopp vid Stockholmsolympiaden 1912.
Källa: Otto Cantzler, "När radion kom still stan", 1982.