Blivande ortopedkirurger får för liten träning och rutin på vanligare ingrepp, eftersom enklare ortopediska åkommor skickas direkt från universitetssjukhuset till mindre, privata aktörer, hävdar professor Per Aspenberg, en av professorerna som har skrivit debattartikeln.
Till universitetssjukhuset kommer istället enbart de patienter som har avvikande problem, vilket ger studenter och blivande specialister en skev referensram.
Inga specialister på USFör att få träning på att till exempel sätta in höft- och knäproteser får unga läkare på US i Linköping i dag åka till Aleris i Motala.
– Risken är att det inte kommer att gå att utbilda färdiga specialister enbart inom universitetssjukhuset, som då blir topphugget, säger Per Aspenberg.
En annan fara enligt Aspenberg är att man inte heller kommer att kunna bedriva forskning på regionens befolkning, när olika aktörer gör olika bedömningar.
Föreslår centraFör att lösa problemet och underlätta för unga läkare att specialisera sig föreslås det i debattartikeln att regionala universitetsmedicinska centra ska bildas, där landsting, medicinsk fakultet och privata vårdgivare samverkar kring sjukvård, forskning och utbildning.
– Studenter och unga läkare skulle därigenom kunna jobba hos de privata aktörerna för att få sin träning, men det är naturligtvis ett ekonomiskt problem. Man skulle också kunna skapa en ökad samsyn i de fall där privata aktörer och akademiskt verksamma läkare har olika åsikter, till exempel om vilka patienter som behöver opereras, säger Aspenberg.
”Blir en bättre läkare i Motala”Landstingsråd Lasse Pettersson (VL) är positiv till förslaget om centra, men menar att problemet är koncentrerat till Stockholm. Till skillnad från i Östergötland har många vårdval splittrat upp sjukvården i huvudstaden.
– Man får ta vara på de möjligheter som finns och studenterna får vara beredda på att flytta lite. Man blir en bättre läkare av att vara i Motala en kort period och göra många operationer än att göra en knäoperation i månaden på US, säger han och fortsätter:
– Universitetsjukhusen har ansvar att ta hand om de svåraste och mest komplicerade fallen. Ska man också ta hand om all rutinsjukvård är det risk att det andra trängs undan.