Alla har ett solidariskt och moraliskt ansvar att vaccinera sig, anser Carl Hildebrand, överläkare och sektionschef på intensivvårdsavdelningen på US i Linköping.
På intensivvårdsavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping träffar vi överläkaren Carl Hildebrand, sektionschef på allmän-iva, samt iva-sjuksköterskan Sebastian Geijer, förtroendevald för Vårdförbundet. De är oroliga inför att pandemirestriktionerna upphör.
– Det finns tyvärr alltför många som väljer bort att vaccinera sig, säger Carl Hildebrand. Och när man då tar bort restriktionerna finns det en risk att de som inte är vaccinerade utnyttjar detta och går på ishockeymatcher, restauranger, konserter och olika tillställningar. Dels riskerar de själva att bli smittade naturligtvis med risk för svår sjukdom, dels är det en risk att de för smittan vidare i samhället. Vill vi bli av med den här pandemin så är vaccination helt nödvändigt.
– Jag tycker personligen att vaccinering är en solidaritetshandling gentemot sina medmänniskor och samhället. Vi har en moralisk skyldighet att vaccinera oss för att få stopp på det här och skydda de svagare i samhället, tillägger han.
Carl Hildebrand har tillsammans med kollegor i en tidigare intervju berättat att det inte längre är män i övre medelåldern med högt blodtryck som behöver intensivvård när de får covid-19. Sedan deltavarianten spreds vårdar de fler unga, tidigare friska personer, en del födda på 70- och 80-talet. Den övervägande delen är ovaccinerade.
Sebastian Geijer påminner om hur lömsk covid-19 är och att man inte vet vem som blir så svårt sjuk att de behöver intensivvård.
– Jag är orolig för att folk ska tolka att pandemin är över när samhället öppnar upp. Även om smittotalen och antalet patienter som vårdas i intensivvården har gått ned så lever vi fortfarande i det här på avdelningen.
De ser fortfarande patienter med svår lungsvikt, som kräver upp till fem personer att vända i bukläge, som har en lång återhämning om de överlever den krävande intensivvården. De tror att de sjunkande siffrorna över hur många som vårdas på iva kan ge en bild av att det är "lugnt". Det många kanske inte vet, eller glömmer, är det faktum att det vanligtvis finns nio ordinarie vårdplatser på iva i Linköping. Det finns plats för tolv, men för att de ska kunna hållas öppna krävs mer personal.
När vi ses upptas hälften av vårdplatserna av covid-patienter. Och dygnet runt ska de även kunna ta emot andra patienter.
– Det bygger på att de andra intensivvårdsavdelningarna som vi samarbetar med inte har fullbelagt med andra patienter, säger Carl Hildebrand.
Han har blivit van vid att behöva beordra övertid. Att ibland jobba 16 timmar i sträck, har blivit en del av vardagen för Sebastian och hans kollegor. Det är ett begränsat antal sjuksköterskor som har iva-kompetens. Frågan är hur länge personalen ska orka, menar de – en del har redan slutat.
Sebastian Geijer, sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet vittnar om trötta kollegor.
– Med de förlängda vårdtiderna från en normaltid på tre dygn för en generell iva-patient – till en medeltid på 14 dygn för en covid-patient – så är covidpatienterna enormt resurskrävande, säger Sebastian Geijer.
Vårddirektören Ninnie Borendal Wodlin kommenterar också att samhället öppnar upp:
– För samhället i stort är det bra, men för oss finns det förstås en oro. Vi hoppas att det inte blir en ökad belastning på sjukvården. Vi vill försätta jobba med ordinarie vård och kunna avveckla köerna till den framskjutna vården. Och även om vi har en bra vaccinationstäckning, över 80 procent på båda doserna, så är vi inte nöjda med det utan jobbar vidare för att nå fler.
Ninnie Borendal Wodling, vårddirektör i Region Östergötland, delar oron.