Thomas Karlsson, 61, har bott i Skäggetorp i 25 år. "Just nu känns det jävligt otryggt, men jag kommer inte att flytta härifrån", säger han.
Thomas Karlsson står på parkeringsplatsen vid Skattegården och begrundar förödelsen efter branden natten mot fredagen.
Åtta bilar skadades, varav flera helt utbrända.
– Det är för jävligt. Vad mer kan man säga.
– Jag har bott på lite olika ställen i Skäggetorp genom årens lopp, men aldrig upplevt något liknande.
– Det känns jävligt otryggt just nu.
Thomas tänker på dödsskjutningen som ägde rum i centrum, men också på bilbränderna.
– Det är som att det aldrig tar slut. Jag har alltid trivts bra i Skäggetorp. Haft bra grannar och goda vänner. Men nu vet jag inte.
– Fast å andra sidan, var någonstans ska man flytta för att slippa sånt här? Det är likadant i hela stan. Berga, Ryd, Lambohov. Det spelar ingen roll var man bor. Det smäller överallt.
– Ett hus på landet kanske? Men sånt kostar ju en massa pengar. Nä, jag tänker bo kvar, även fast det är som det är. Jag jobbar vid vårdcentralen lite längre bort och gillar det.
– Inget ska få mig härifrån. Inget.
Sin egen bil förvarar Thomas Karlsson i ett garage i Skäggetorp.
Det är lite tryggare, menar han.
– Jag använder den varje dag. På så sätt har jag koll på läget.
När Thomas rör sig utomhus tittar han sig alltid över axeln, berättar han vidare.
– Det är för allt som hänt på senare tid. Det känns bäst då.
Ahmed Ali, 26 år, bor strax intill där bilarna började brinna.
Han besöker pareringsplatsen för att inspektera och fotografera ett av fordonen som fått skador.
– Det är min kompis bil. Han köpte den bara för ett par månader sedan. 80 000 kronor tror jag han betalade. Nu är den helt förstörd, säger han och suckar.
Ahmed Ali ställer sig först tveksam till att bli intervjuad, men säger ja efter att ha funderat ett tag.
– Namn okej, men ingen bild. Det känns inte så bra.
Åtta bilar fick sakdor vid branden natten mot fredagen, varav några blev helt utbrända.
Att bo och leva i Skäggetorp just nu är lite otryggt, menar Ahmed.
– Man vet inte vad som kan hända. Och när.
– Dessutom har jag fyra barn. Den äldsta är nio år och yngsta tre månader. Jag tänker på dem och deras framtid.
– För deras skull vore kanske det bästa att flytta härifrån.