Olivia Saume i sin nya frisyr.
Olivia trivs i sin nya, korta frisyr.
Hennes mamma berättar om kvällen då de tittade på TV och hur sjuåriga Olivia – efter att ha lärt sig om att barn och ungdomar kan drabbas av cancer – bestämde sig för att spara ut sitt hår för att donera det.
41 cm är långt! Tänkte du att det skulle bli så långt?
– Ja, typ, säger nu trettonåriga Olivia.
Mamma Chamiran hoppar in och hjälper Olivia förklara:
– Vi började forska i det när hon sa att hon ville spara ut håret, och det var viktigt för henne att det skulle gå till just barn och ungdomar. Så då kollade vi runt och läste att 20 centimeter går bra, men att önskvärt är runt 40 centimeter.
Varför just barn och ungdomar?
– För att jag är själv barn, och om man inte har hår på huvudet som liten kanske man mår dåligt och känner sig uttittad ... Och man blir kanske mer ledsen då.
Hur har det varit att inte klippa ditt hår på så många år?
– Lite jobbigt, jag gillar inte att ha långt hår.
– Det är helt otroligt, vi har ju tagit hand om håret genom att hon har fått toppa det var tredje månad och använt bra produkter, för det är viktigt. Men annars har hon ju skött om håret helt själv, bortsett från att hela familjen har fått fläta det, säger Chamiran.
Har du varit nära på att klippa av det någon gång?
– Nej, det har jag aldrig.
Chamiran utvecklar:
– Olivia är väldigt ödmjuk och hon har varit jättebeslutsam över det här. Hon har sagt flera gånger att hon inte vill ha så långt hår, men att hon gör det för barnen. Och vi har ju sagt att hon får klippa av det om hon vill. Vi har frågat henne i stort sett varje gång vi har toppat det, men hon har alltid vägrat.
Vad sa familjen när du bestämde dig för det här?
Chamiran tittar varmt på Olivia och skrattar innan hon svarar:
– Jag tänkte "oj, vad fint", men jag trodde inte att hon faktiskt skulle genomföra det ... Men åren har gått och hon har stått fast vid det.
Pappa Paul inflikar:
– Jag tänkte också att det var någonting som hon tyckte var intressant för stunden, att det kanske skulle vara i några månader på sin höjd. Men Olivia är väldigt beslutsam, om hon har bestämt sig för någonting så kör hon på det. Hon backar aldrig.
Olivia njuter av att äntligen ha kort hår igen. "Det är jobbigt att ta hand om långt hår".
När Olivia har pratat med sina klasskamrater om varför hon sparat ut sitt hår har hon märkt att hennes jämnåriga inte haft så bra koll på cancer och att man kan donera hår.
– Jag blev lite chockad, för att om inte många vet om det så betyder det att inte många pratar om det. Alla kan ju bidra med någonting.
Vilka utmaningar har det funnits med det här?
– Att ha det så långt. Det blir tungt och drar mycket i nacken. När det var varmt ute så var det jobbigt också.
Efter och före. På sex år hinner man spara ut en hel del hår.
Hur var det att äntligen få klippa av håret?
– Det var jätteskönt, jag skrattade. Vi åkte till Lambohovs Klippotek. Mitt hår tvättades innan med bara schampo, inga andra produkter - sen flätade dem det och klippte av det. Efteråt skickade vi flätorna med posten.
– Jag hade tårar i ögonen när vi var där. Jag är så stolt, ord räcker inte till. Att ett så litet barn tänker så ... Jag är kan inte beskriva hur stolt jag är. Vi väntar på ett diplom nu också från Aderans Sweden AB hårdonation, det var dit vi skickade håret, säger Chamiran.