Troligtvis sattes stormjärnen upp 1811, då var Axel von Fersen död sedan 17 år. Här syns stämpeln upp och ned.
I drygt tio år har kyrkans stora fönster genomgått en varsam restaurering. Nu, när de allra sista fönstren görs i ordning, har man upptäckt något helt nytt. I några av stormjärnen som löper horisontellt genom fönstren syns stämplar som berättar var järnet kommer ifrån. Och det är faktiskt en av få saker som man inte redan tycker sig veta om den snart 800-åriga katedralen.
– Det mesta är dokumenterat vid det här laget. Stenarna finns det väldigt mycket forskning på. Men inte om järnet, säger Maria Klint som är byggnadsantikvarie på Östergötlands museum. Hon överser restaureringen så att inget viktigt förstörs och blir inkallad om något oväntat skulle dyka upp.
För ungefär två veckor sedan hände alltså precis det när fönsterhantverkarna gjorde en upptäckt.
– Först hittade vi en stämpel som var ganska otydlig och vi tänkte att det var läge att ringa till Maria. Sen hittade vi en till som var mycket tydligare.
På den tydligaste av stämplarna syns ett A och ett F med en krona ovanför.
– En sån stämpel hade vi aldrig stött på förut så vi visste inte vad det stod för. Först trodde vi också att det stod A och E, säger Maria Klint.
Efter lite klurande på varsin kammare slogs de båda av att det borde stå A och F. Mycket riktigt. I en förteckning över järnstämplar hittade man till slut rätt. Järnet kom från Jacobslunds järnbruk i Ljung utanför Ljungsbro och AF, det stod för Axel von Fersen.
Mats Rebel skrapar försiktigt runt stämpeln.
Axel von Fersen var far till den lite mer kände sonen med samma namn som hjälpte det franska kungaparet att fly under den franska revolutionen. Men pappa von Fersen var ingen doldis direkt. Han var greve, fältmarskalk, politiker och ledamot av Svenska akademien på 1700-talets andra hälft. Och han grundade ett antal järnbruk, bland annat Jacobslunds järnbruk.
– Nu vet vi att järnet kom från närområdet. Att det dessutom finns en koppling till en person som Axel von Fersen gör det extra roligt, säger Mats Rebel.
Maria Klint sätter upp riktlinjer för hantverkarna och dokumenterar arbetet. "Jag ser efter kyrkans kulturhistoriska värden".
I dag är bruket nedlagt sedan länge och kvar finns bara några ruiner.
– Jag undrar vad mer de har levererat till, vilka andra kyrkor eller slott? Men också hur människorna levde vid bruket, det ligger mycket hårt jobb bakom det här, säger Maria Klint.
Varje dag samlas stora mängder kondensvatten vid kyrkans fönster. Vissa dagar upp till tio liter. Därför kommer de stämplade stormjärnen att täckas för med plåt för att bevara dem för framtiden.
Domkyrkan har byggts och utvecklats sedan 1230-talet och det skulle dröja långt in på 1800-talet innan den fick det utseende den har idag.