Sportif unlimited har nu tagit plats i sina nya lokaler. Något nytt butiksnamn, som varit på tapeten, blir det inte. "Det blir samma. Jag började skissa på en ny logga för jag tyckte det var läge, men jag hann inte. Vi kommer nog byta till våren kanske, men ha samma namn. Men det är fan inget bra namn, alltså", säger Pelle Valsinger. Han upplever butiksnamnet som krångligt. Många har svårt att förstå det – och han konstaterar skrattandes att han inte klandrar någon för det.
Det är tidig torsdagskväll när vi kliver in i Sportif unlimiteds nya lokal. Det går nästan att räkna timmarna till invigningen nu. Under lördagen är det dags.
Egentligen skulle vi ha mött upp butiksägaren Pelle Valsinger redan vid 16-tiden, men ett par timmar innan den bokade träffen hör han av sig och vittnar om stressen som just då råder i lokalen.
– Kan vi senarelägga tiden?
Sagt och gjort.
När vi anländer till Bokhållaregatan har klockan passerat 18. Pelle kommer gåendes från butikens ”vintagerum”.
– Jag vet inte riktigt vad jag gör, skrattar han och tillägger:
– Man kommer på grejer precis hela tiden.
Pelle rullar ihop dammsugarsladden innan han tar plats bakom den nya butiksdisken för en stunds samtal. Det tar bara några minuter innan två blivande butiksgrannar sticker in huvudet.
– Gud, vad ni sliter!
– Ja, vi ser ljuset i tunneln nu, kontrar Pelle.
Pelle Valsinger upplever att kunderna på Storgatan har visat stor förståelse för röran i butiken under månaden som gått, när den stundande flytten börjat märkas av i de gamla lokalerna. "Det blir ju fulare och fulare där och finare och finare här, men det har ändå funkat. Det har gått bra att ha öppet. Ingen har varit arg på oss för att det är stökigt", säger han.
Det är fortfarande en del kvar att färdigställa på Bokhållaregatan, men det handlar mest om detaljer. Inredningen, och en hel del kläder, kepsar och skor, är redan på plats.
Borden, som nu pryds av klädesplagg, är byggda av gammalt spillvirke. Industrilagerhyllorna längs butikens ena vägg hittade Pelle på loppis. De ska, enligt försäljaren, ha stått på Saab en gång i tiden.
– De är mycket roligare när de är risiga, tycker jag, så det kändes skitkul att få tag på. Sedan tog det nästan en vecka att få dem rena. Jag har stått hemma och skrubbat.
Pelle säger att han var ”lite skraj” för att vika T-shirts på dem.
– Men jag tror att de är rena nu.
"Här öppnar snart ett gammalt koncept" stod det i skyltfönstret till den nya lokalen. Och det stämmer, Sportif har hunnit fylla 25 år och är en av de äldre butikerna i stan.
I "vintagerummet" står en tio meter lång klädställning, vilken Davids Dagsverke svetsat ihop.
– Den visade sig vara för stor för hans lastbilsflak så vi fick bära hit den. Vi var fyra personer som gick med den här genom Trädgårdsföreningen bland annat, skrattar Pelle.
Den lokala kreatören Olle Busch, som framför allt syr skjortor av gamla vintagetyg, har gjort draperierna till butikens nya provrum.
– De har jag inte ens sett än. Jag hängde bara upp dem precis innan du kom.
Varför har ni använt så mycket återbrukat material?
– Framför allt tycker jag att det blir roligare. Jag gillar när saker är lite ”banged up” och vi köper nästan bara second hand-möbler och sådant hemma också, säger Pelle och fortsätter:
– Sedan är det ekonomiskt också. Har man tur kan man hitta väldigt bra grejer billigt, saker som skulle kosta löjligt mycket om man köpte nya.
"Olle Busch, en kille som syr framför allt skjortor av gamla vintagetyger, har gjort våra draperier till våra provrum", berättar Pelle Valsinger. Han hängde upp dem precis innan vår träff och har knappt hunnit se dem själv. När han nu inspekterar dem är han nöjd med resultatet.
Hur hänger återbrukade material ihop med nyproducerade kläder?
– Det gör det inte. Eller, det beror på hur man ser det. Vi är ganska måna om att inte göra större skada än vi måste och jag tycker vi är ganska bra på det, beroende på vad man jämför med såklart.
Såklart går det alltid att bli bättre, konstaterar Pelle, men han menar att Sportif unlimited gör mycket bra. Samtidigt är det viktigaste för honom att "kläderna är kul".
– Second hand är jättebra, men tråkig second hand är jag inte intresserad av.
För att hinna färdigt i den nya butiken på Bokhållaregatan har den gamla butiken hållits stängd under ett par dagar. "Sedan har det ju varit successivt förfall, eftersom vi har flyttat grejer under ganska lång tid. Det mesta har vi faktiskt kört ner med en sådan här handkärra. Vi har tagit en skomodell i taget och bara rullat ner den, så det har blivit mindre och mindre saker där uppe", säger butiksägaren Pelle Valsinger, som upplever att kunderna haft en fin förståelse för röran i den gamla butiken.
Den nya butiken är i ungefär samma storlek som den gamla. En stor skillnad är dock den tydliga avgränsningen mellan vintageavdelningen och de nyproducerade kläderna. Förutom det ser Pelle framför allt fram emot det nya sammanhanget, med fler butiksgrannar.
– Man kan säkert diskutera vilket som är bäst läge om man håller på med flöden och sådant, men det känns som att på den här gatan är det i första hand butiker, på Storgatan är det i första hand kvällsöppna saker.
Men, det fanns bra saker med butiken på Storgatan också, konstaterar Pelle.
– Det är otroligt mycket minnen som är kopplade till den platsen för mig.
Som vad då?
– Jag blev kidnappad till min svensexa därifrån, för 21 år sedan.
Sedan de fick tillträde till nya lokalen har det gått många flyttlass från den gamla.
Pelle ler vid minnet.
– När jag kom till lokalen var det larmat, uppenbart ingen i lokalen, och så öppnade jag toalettdörren och det var 40 personer där inne. Men det minnet finns ju kvar. Hade vi lagt ner hade det känts för jävligt, nu flyttar vi ju bara. Nu känns det som att vi flyttar till någonting och inte från någonting så det känns faktiskt riktigt bra.
Hur var det att stänga den gamla butiken för sista gången?
– Jag funderade lite på om jag skulle krisa eller inte, men jag har inte gjort det. Det kändes bra. Men det kanske är för att det har fått ta så lång tid. Jag har jobbat nästan uteslutande här, med att slutföra butiken, i en månad. Det har inte varit något ”chock-break up” liksom, utan det har varit ganska planerat.