Fastigheten på Kungsgatan 7 ägdes under mer än femtio år av klensmedsänkan Eva Orup och hennes döttrar. För upprustningen av denna och övriga bevarade husen vid östra Kungsgatan svarade Stångåstaden.
Vår stad
Bland de första hyresgästerna återfanns ett par arbetskarlar, en snickare och en repslagare. När ett av vindsrummen 1860 annonserades ut i Corren sades det lämpa sig för en ungkarl. Det var möjligt att hyra rummet med eller utan möbler och betjäning.
Efter det att Wigur gått i konkurs köptes gården av den driftiga Eva Orup. Hon var sedan 1835 änka efter en klensmed. Hon bodde då själv med sina båda döttrar i sin ägandes gård vid Storgatan.
Det 1856 uppförda bostadshuset på Kungsgatan 7 tillhör de elva byggnaderna som räddades på 1970-talet. Den innehöll ursprungligen åtta lägenheter om rum och kök samt två vindsrum.
Småningom kom Orups båda döttrar att bosätta sig i gården på Kungsgatan. Vårdad av sin dotter Martina avled även Eva Orup 93 år gammal 1895 i huset. En av döttrarna testamenterade fastigheten till den organisation som sedan 1999 heter Djurens rätt.
Bland alla de som bott på Kungsgatan 3 är Elin Johnsson, som 1896 startade en syateljé här, värd att minnas. Hon var utbildad i Stockholm av Augusta Lundin, som 1867 startat Sveriges första modehus.
Granngården, Kungsgatan 3, stod sannolikt klar 1865. Den köptes bara något år senare av Sven Peter Johansson, som då var kusk på Röby gård i Slaka. Sommaren 1871 erhöll Johansson tillstånd att driva ett värdshus med brännvinsutskänkning i gården. Verksamheten, av Corren kallad hamnkrog, var inledningsvis bara öppen under seglationsperioderna från maj till och med november. Efter något år övergick Johansson att driva det som ett Nykterhetskafé. Efter att Johansson sålt gården kom han att driva en rad andra restauranger, bland annat Drufvan och Casino.
Nykterhetskaféet drevs dock i flera decennier vidare av andra innehavare. På 1890-talet hade dessutom en i gården boende änka en lönnkrog i sitt hem.
Båda gårdarna är rika på kvinnohistoria. En rad av hyresgästerna var ensamstående kvinnor av vilka ett antal livnärde sig på att tvätta och stryka. I annonser 1890 lyfte Charlotte Rundberg fram att hon under åtta år varit föreståndare för Jonn O. Nilsons välkända strykinrättning. Augusta Skön betonade att hon utförde glansstrykning, medan Emma Johansson erbjöd sig att stryka i kundernas hem.
Den på Kungsgatan 3 boende Elin Johnsson annonserade våren 1896 att hon sydde såväl finare som enklare moderna klänningar. Likt en kvalitetsstämpel kungjorde hon att hon var elev till Augusta Lundin, som skapat Sveriges första modehus. Att Elin snabbt annonserade efter ytterligare sömmerskor pekar på att hon var framgångsrik.
Närheten till den 1867 öppnade nya hamnen, som låg uppströms Stångs magasin, illustreras av att Alfred Danielsén, ångaren Gustaf af Ugglas´ befälhavare, liksom stadens hamnfogde mellan 1872 och 1886 O P Petersson hyrde i gården.